Aftonbladet – 17 augusti 1847, sida 2

nämnde icke hade förstått rätta betydelsen af sorgen öfver Fredrik Wilhelm: så måste vip derest vi voro politici, icke hafva låtit undgå oss kontrasten mellan den loftalande kärleken för den afledne konungen och hans ouppfyllda ord, samt genast uppfatta densamma i dess rätta betydelse. Ännu mera talande, än dessa omständigheter,. var den föregående offentliggörelsen af Fredrik Wilhelm den tredjes testamente, hvilken: skedde med mycken beräkning och antydde hvarjebanda som man undvek att direkte uttala; så att det syntes att man tilltrodde de trogna undersåtarnes, laglydnad att lägga den indirekta förmaningen på hjertat, kasta sig tryggt i den nya, kärleksrika politikens armar och icke återväcka den gamla frågan. Uti den nuvarande konungens förutskickade inledning till förutnämnde sista vilja, heter det bland annat: Jag har med Guds hjelp beslutat att vandra pi min faders väg. I sjelfva testamentet, hvilket skulle tjena såsom . omedelbart regeringsprogram , förekomma följsnde ställen: Akta dig (kära Fritz) för det så allmänt kring sig gripande nyhetsbegäret, akta dig för opraktiska theorier (hvarunder då för tiden blott förstods theorierna öfver represenlationsförfattning); vidare, den otvetydiga anvisningen: Framför allt må Preussen, Ryssland och Österrike aldrig skilja sig från hvarandra; deras sammanhållande är att betrakia som: den stora europeiska alliansens slutsten. — Den som blott kastar en blick på den ryska och österrikiska politiken och, jemte ett från far till son testamentariskt och offentligt öfverlåtet samband med denna politik, håller för troligt ett frivilligt införande af en preussisk folkrepresentation: han måste vara slägen med total blindhet; likasom det vore att drifva förtroendet ända till svaghet om man, efter proklamerandet af en sådan öfverensstämmelse, ville söka ett mot densamma snörrätt stridande uppsåt, att medgifva förutnämnde införande. Och dock hafva vi nästan alla bittills öfversett detta, liksom mycket annat. Detta streck spelades den ena af hans tyska ärlighet, den andra af hans tyska loyalitet, hvilka båda, i politiken, äro liktydiga med enfaldighet. I samma anda som ofvan anförda ord, var talet vid byllningsfesten i Berlin affattadt: Den som fordrar garanti för framtiden, honom gifver jag dessa ord. (Dei var fråga om räkenskap för den alUrahögsta herrn,. Fredrik Wilhelm den tredje hade som garanti för framtiden) blott gifvit ett kungligt ord.) En bättre garanti kan hverken jag eller någon annan menniska på jorden gifva. (!) Den väger tyngre ochbinder fastare än alla kungaeder, än alla försäkringar upptecknade på malm och pergament, 0. s. v. Här ultalas således afsigten, att icke låta det komma till någon författningsurkund, ganska omisskänneligt, och författningsgarantien består, i öfverensstämmelse härmed, i den liberala suveräniteten under den åberopade kontrollen af den allrahögste herrnp. Den som, trots allt detta, ännu hyste tvifvel om den nya regentens afsigter, kunde, efter utskottens) sammankallande och :offentliggörandet af det bekanta landtdagsbeslutet, förskaffa sig fullkomlig vissbet. (Forts. följer.) 7 ÄeecostsesnsrsÖen 4 RÅNET PÅ HÄGGATORP. Fredagsaftonen den 30 Januari 1846 lade sig enkan Lundgren och pigan Stina Andersdotter i hvar