Aftonbladet – 17 augusti 1847, sida 2

åtminstone gästgifvaregården förefaller som e enda antiqvitet både inom och utom; äfven det vackra afseende, att man der blir behand lad med-en fullkomligt fornåldrig välvilja. oc menniskokärlek. -Det är sannt ätt man har-ga pat nog mycket på mig, men jag har sjelf haf det nöjet att få gapa igen på allahanda tin från flydda tider, hvilka uppfylla samtliga gäst rummen likt ett verkligt rococomagasin. Denn gästgifvaregård, med pick och pack flyttad ti Stockholm, vore något att förtjena på, och de är underligt att ingen liebbaber för längeseda spårat upp dessa rariteter. Så blomstrar un dangömd i skogarnas djup en sällsynt blomma och vandraren vet ej af att han går henn förbi! Vid landsvägen till Jönköping, blott en m från denna stad, är ett monument upprest fö att föreviga den händelse, då en simpel skog vaktare vid namn Mickel i Tenhult, under på gående krig med de danske i Carl den 9:de tid, vid en hotande fara samlade folket i om kringliggande härad och tvang fienden att me stor förlust draga sig tillbaka. Det var år 1644 då Jönköping sjelf var i kinkig belägenhet oc såg svärdet öfver sitt hufvud. Hela denna trak är för öfrigt enkom skapad för ett guerillakri och kände traditionen alla de förtviflade stri der och tappra bedrifter, som här på ömse sj dor blifvit utförda i tallskogens tysta gömsle och vid de stumma insjöarnes vatten i fordn ofridstider, skulle säkert allt landet stå upp fylldt af minnesmärken, likt en enda stor va plats. KA (Forts.)