Aftonbladet – 14 augusti 1847, sida 3

gars Idkare? BLANDADE ÄMNEN. Danska tidningen Fie !relandet omförmäler, att slafveriet på de dansk-vestindi-ka öarne nu bbfvit så till vida afskaffadt, satt ifran den 28 Juli icke någon vidare födes slaf, och ait ytterligare om 42 år slafveriet helt och hållet upphör. — JurnisKT. Ui Freiburg hefra fem af de politiska förbrytarne blifvit satte i frihet; de andra vänta snart sin dom; det är blott 5756 frågor som återstå, och hvilka med svaren komma att fylla 3575 sidor in fulio. — KORRUPTIONEN I FRANKRIKE bar gripit cmkring sig mer än man möjligen kunnat förmoda och ständigt yppas nya bevis derpå. Det börjar nu äfven talas om -grofva underslef och försnillningar vid armeen. Sålunda har nyligen vid medicinska fakultetens sammankomst blifvit ådagalagdt att elakartade sjukdomar på flere ställen utbrutit bland mititären i följd af dålig och otillräcklig föda. Militärläkaren Scoutette förklarar i sin berättelse öfver skörbjuggen, bvaraf soldaterna i Givet lida, att densamma härrör af deras dåliga kost. Inom denna förvaltningsgren står det således icke bättre till, än inom andra. — DROTTNING VIiCTORIAS HÄRKOMST. Uti London har nyligen utkommit en genealogi, som utvisar, att Englands drottning i rät nedstigande linea och sjunde led härstammar från en adelsman i Poitou, Alexander Dessemier. herre till Olbreux, och hans hustru, Jacqueline Poussard du Vigean. Deras dotter Eleonore hade väckt en häftig kärlek hos Georg Wilhelm af Brunswick, hertig af Lineburg, och han ingick först med henne ett hemligt äktenska , hvilket han offentligen erkände, då grefvinnan af Harbury hlifvit född. Sophie Dorothee, dotter af prinsen af Brunswick-Läneburg, förmälde sig den 24 Nov. 4682 med sin kusin, hertigen af Brunswick, kururste af Hannover, sedermera konung i England under namn af Georg I. . — NYTT KNALLKRUT. Vid franska vetenskapsakademiens sammanträde den 49 sist. Juli föredrogs :n uppsats af Sr. Solrero, öfver en af honom åstadkommen ny sammansättning af qväfsyra och ett vextämne, pemligen manna, honing o. d.; han kalar den mannite nitrique och anser den vara ett godt knallkrut. Det afbrinner vid ett hammarslag, med samma häftighet som knallqvicksilfver, och med tillräcklig värmeutveckling för att tända krut. Knallhattar, hvilka blifvit försedda med litet ur en alkohollösning anskjuten mannit, i stället för knallqvicksilfver, hafva begagnats till aflossning af skjutgevär, lika ofelbart som vanliga knallbattar: — ISOLERADE SÄNGSTÄLLEN FÖR NERFSJUKA. Vid nyssnämnde tillfälle föredrogs äfven en berättelse af mr Pallas öfver den lugnande och botande verkan han trott sig finna mot nerflidanden, uti bruket af isolerade sängställen. Han ansåg sig ha utrönt, att de anfall, som nerfsjuka :effara under åskväder, härröra från inflytande af luftens förhöjda elektricitet; och till minskande häraf har han försett sängsrne för dessa slågs patienter med glasföiter, samt aflägsnat sängarne omkring 18 tum från väggen och andra föremål, som kunnat leda elektriciteten. En mängd nerfåkommor skola småningom upphört hos patienter, som begagnat sådana sängar. — EN SKENBAR AFRÄTTNING. I Arnhbeim uti Holland, hade man den 9 sistl. Juli ett sällsamt skådespel. Redan vid dagens inbrott gjordes på torget förberedelserna till en afrättning. En schavott uppfördes med alla tillbehör: man framförde en bila, ett svärd, t. o. m. en likkista som skulle emottaga qvarlefvorna af förbrytaren. Såsom vanligt vid dylika tillfällen hade en stor menniskomassa samlats från staden och dess grannskap, ehuru man allmänt kände att blod icke skulle flyta. Dessa alla förberedelser voro bvarken träffade för någon verklig afrättning eller för någon afrättning tr effi.te, utan för användande af ett högst egendomligt straff, som i den holländska lagen kallas att svinga glafven. En mördare hade blifvit dömd till döden, men konungen hade mildrat straffet till lifstidsfängelse med användande af ofvan nämnde straff. Delinquenten kom med blottadt hufvul och hals samt kortklippt hår, alldeles som en till döden dömd missdådare. Tvenne andelige sutto vid hans sida och bakom honom skarprättaren med två sina drängar. Vagnen var eskorterad af en stark afdelning gensdarmer. Delinquenten fördes till schavotten, der alla förberedelser med honom vidtogos. Ögonen förbundos, så snart han nedfallit på sandhopen; derpå tog skarprättaren svärdet, höll det ett ögonblick på den dömdes nacke och svängde det derpå i luften några minuter så att den olycklige hörde det ina och susa öfver sig, dervid han nedsjönk vanmäktig. Derefter återfördes ban i fängelset. I mannaminne har någon dylik bestraffning icke egt rum, och ett sådant straff synes äfven i sjelfva verket tillhöra länge sedan förflutna tidehvarf. — Monica FLrIcKoR. Ifron Eegseih i Norge skrifves af d. 30 Juli: Vargarna besöka våra fjällbyggder äfven denna sommar flocktals, till stor förlust af boskap för mången. Det är märkligt att. oaktadt belönirgarne för dessa rofdjurs utrotande här i prestgället uppnått en höjd af 9 speciedaler, det likväl ej lyckats våra skyttar att fälla några; men icke mindre märkligt är, att i det stälet våra raska fäbodspigor vinna priset. En dag i törra veckan kommo fem vargar inrusande midt i en fårflock på ms sr hr