Aftonbladet – 12 augusti 1847, sida 2

RR RR RR RRR——ERRRRRREEE ERE AA —v——— TRA —— —— Huru beklagades ej grefven, huru många fy-sägande damer sökte ej att trösta den lika beklagansvärde, som älskvärde, Adelheim. Hos sin svärmor hade han satt sig i sådan respekt, att hon ej vågade yttra ett enda ord, och han inskränkte hennes inkomster på det otillbörligaste. Hon är så snål, att hon hvarken näns äta eller dricka... hettes det imedlertid i det allmänna. Men ännu hade åskan blott mullrat på afstånd... Vid Setons död bröt ovädret löst. Grefven hade tillsagt Charlotte, att en afton fara på maskeraden. Han förde henne sjelf, men... i en hast låtsar han bli sjuk. Han ber henne följa sig in i ett annat rum... hon lyder. Adelheim kastar sig på en soffai det kolmörka rumrinet. Charlotte knyter af honom masken... han drar henne till sig... han omfamnar benne och lutar sitt hufvud emot bennes bröst. I detsamma flammar ett sken til!, som starkt upplyser rummet, fl-ra personer rusa in, och en känd röst ropar: Så träffar man dig då ändtligen, ovärdiga qvinnal, Hon ser upp — hennes man står midt emot henne, skälfvande af raseri. : Bestört — icke vetande, om hon skall tro sina sinnen, blickar hon på den, hvars armar omsluta henne, och det är — hennes mans kammartjenare. Denne rusar upp, kastar sig för grefvens fötter och besvär bonom att skona grefvinnan! Codarlotte stod stum — att hennes man sjelf förde henne in i rummet, derom var hon säker. Småningom blef hon likväl så förvirrad, att hon trodde sig drömma — men ur denna grufliga dröm vaknade hon ej förr, än döden lossade lifvets band. Liksom sf ånger och förtviflan framlemnar karlen en biljett, skrifven, som det tyckes, af Charlottes egen hand, deruti hon beviljar honom detta möte. Grefvinnan hemfördes. Följande dagen blef hon stämd. Iogen förolämpad make for någonsin fram med så skoningslös grymhet, som grefven. Kommerserådinnan hade i sitt oförstånd underskrifvit ett kontrakt, som g orde hennes måg till ägare af huset, och af detta dokument begagnade ban sig nu. Hon tvinigades att, jemte sin dotter, flytta derifrån. Då såg den beklagansvärda gumman på alla sidor sig om efter ett stöd — ett sådant erbjöd s:g ingenstädes, ingen ville blanda sig uti denna nesliga process. I nödens stund erinrade hon sig den fordom så föraktligt behandlade ... Albertina. — (Forts.) CARL van ZEIPEL.