Aftonbladet – 12 augusti 1847, sida 2

RESERVATIONER, AFGIFNE AF LEDAMÖTER I REPRESENTATIONS-KOMMITTEEN. (Forts. fr. gårdagsbl.) Efter detta yttrande i afseende på hufvudgrunlerna för kommittåens förslag, återstår mig ännu att idröra några bland dess vigtigare detaljbestämmeler, i afseende hvarå min mening varit från pluraitetens afvikande, och hvilka återfinnas i Riksdags-Ordningen. g 4. I öfverensstämmelse med 4844 års Konstiutionsutskott har jag ansett, att, så vidt represen.anternas antal måste i grundlagen bestämmas, detsamma berde vara lika för båda kamrarne. Något giltigt skäl, hvarföre ledamöternas antal ör vara mindre i den Första kammaren, än i den Andra, har jag icke hört anföras. Vissa allmänna eglor kunna uppställas för ledamöternas antal i en agstiftande församling. Det måste vara tillräckligt tort att försäkra om tillvaron inom representationen af all den lokalkännedom och öfriga insigter, som för utöfningen af dess kall äro af nöden, samt att utestänga ensidighet och frestelse till korruption. Bestämmes antalet alltför ringa, och valkretsarne i öljd deraf blifva mycket stora, försvåras valen, särleles de omedelbara, och interesset för valrätltens uöfning försvagas. Ett allt för stort antal vållar leremot onödig kostnad samt oreda och låpgsamhet förhandlingarne, lemnar passionerna tillfälle att itöfva sitt inom stora, rådplägande menigheter lätt örvärfvade inflytande, samt tvingar möjligen de välande att, af brist på tjenlige kandidater, gå utom gränsorna för den pröfvade och erkända skickligheLen. Dessa allmänna reglor böra naturligtvis olika illämpas i länder med olika folkmängd, politisk bildning, 0. s. v., men måste inom samma land gälla lika för båda kamirarne, helst då båda äro valda. Mot det lika antalet af ledamöter i båda kamarne åberopas vanligen förhållandet i främmande änder, der i allmänhet Första kammaren är minIre talrik än den Andra, men man glömmer att, ller kan ej ådagalägga, att detta förhållande stödjer ig på en bevisligt riktig grundsats, och icke endast ir en följd af tillfälliga omständigheter. I England ich Frankrike, de mest begagnade mönstren, är analet af pärskammarens ledamöter ob:gränsadt, och ntet hindrar der regenten att öka detsamma utöfer det för den Andra kammaren testämda. Det ärer således vara uppenbart, att dessa länders lag