Aftonbladet – 10 augusti 1847, sida 3

hvars krets både godt och ondt af tusende slag gifves, skulle icke kunna belysas, ej göras känd, icke studeras. Hvad man eger rätt att fordra rån en sann moralitets sida, är deremot, att det mer eller mindre onda, som berättas, icke i framställningen finner försvar, utan framlägses för hvad det är. Nu är det just detta och ingenting annat, som skett i den roman, hvilken P. T. behagat kalia osedlig. Man måste tillstå, att anfallet är eget. P. T. rec. borde hafva påmint sig, att då stycket utgått till allmänheten i mer än 2000 exemplar, så kan han icke bysa det hos fanatici vanliga hopp, ait för sin osanning vinna framgång genom att icke vara kontrollerad. Men hvad är då meningen med-hela denna underbara framfart, som under loppet af ett antal år oupphörligt, i en celler annan form, uppenbarat sig från den politiska och litterära sida, hvartill P. T. rec. hör, cch som, så fort det blir minsta fråga om den Almqvistska liiteraturen, är så blind, att ingen vanhg logik, för att icke tala om humeanitet, fir iakttagas? Meningen är, att allt hvad hr A. skrifver, reapse och derföre alt det är af honom, nödvändigt och kosta hvad det vill skall hetas osedligt, irreligiöst, subversivt för stat, kyrka och hela lefnaden. Det kan ingenting mindre vara än något så oerhördt, så ytterst förfärligt. Om hr A. endest skrifver ett fruntimmersnamn och på samma rad e:t karlnamn, så är det i ögonblicket himmelsskriande! det är okyskt, det är immoraliskt, det är osedligt. Hr A. borde aldrig skrifva om fruntimmer, för att icke vidröra sederna; men han borde tillika aldrig skrifva ett ord om karlar, för. att icke komma i grannskap af politiken, der detta kön har mest att säga; han borde icke beller skrifva om något utom det menskliga, för alt ej såra det ömmaste .hos fanatikerne sjelfva; han borde, kort sagdt, icke skrifva alls och icke verka alls; egentligen borde han icke lefva, eller icke hafva bl:fvit född, hvilket varit det enklaste. Frågar man sig grunden till all den löjliga spörr-ridt mot hr A., som periodiskt företagits i Svenska Biet, Freja, Den Konstitutionelle, Morgonen, Dagen, Söndeg-bladet, Post-tidniogen, Minerva 0. s. v., så ligger den öppen, om ej så mycket i den personliga ilskenheten, hvarpå vi icke alltför mycket tro, dock i det innerliga och starka begäret, att vilja skada en skriftställare, från hvilken man ser sig hafva alt frukta under sin kamp mot den politiska friheten. Kan man likväl aldrig lära sig så mycket, som att, då man vill bekämpa en person, hvilken å sin sida bjudit skäl för sig och för allt hvad han sagt, man också då på andra sidan miste möta honom med skäl tiilbaka, men icke med omotiverade utfall ech påbördande af hvarjehanda grofkornigheter, såsom osedlighet o. d., der man icke är i stånd att framvisa en skymt af sådant, äfven efter sin egen theori för moraliteten? Man måste falla på den tanken, att P. T. rec. icke sjelf läst Syster och Bror, eftersom han i sin diatrib sätter den tillsammans med det s. k. Det-går-an-systeme!. Att han icke känner det sednares grundmening, kan väl antagas; men åtminstone måste han väl derom veta så mycket som hvarje, äfven den ytligaste, pratmakare har att säga. I hvad förhållande härtill kan han då sätta en berättelse, hvars hufvudpersoner framträda i en helt annan slags riktning, såsom Jakob och Helena göra i den nu omtalade romanen? Den ena riktningen upphäfver ei den andra; men är likväl en alldeles annan: följaktligen ingendera att med den andra förblanda. Om P. T. rec. vill se sammanhanget med Detgåran i berättelsen om baron Adolf Emils pMorganatiska äktenskapp,, så behöfver väl knappt erinras om den förunderliga lösligheten i en sådan tanke, då denna af kungliga och andra höga personer stundom begagnade af-art af äktenskapet (Wedding on the left hand) står i samma slags motsägelse till Detgåransystemet, som det vanliga. IHvarpå tänker då vännen i P. T.? I anseende till det anlopp, hvilket, med någon likhet till 4842 års fälttåg, i flera tidningar nu synes vara i sigte mot hr A., fordrar uppmärksamheten mot publiken att, då man i hr ÅA. från motståndarnes sida vill se en person af den poliliska vigt, som måste förutsättas, efter man offrar tid och krafter på otaliga artiklar i en mängd tidningar, ej mindre än hela brochyrer, om honom, han och hans litterära arbeten äfven från andra sidan belysas så mycket, som behöfves, på det att, som man säger, kyrkan måtte stå midt i byn. Vi skola följaktligen härtill återkomma, i synnerhet som motståndarne sjellve i mer än ett fall dragit försorg om åtskilliga glada elementers inläggande i saken. (Införes på begäran.) I anledning af det försvar, som läkaren vid naUHaan F8 Cattland mad dal CC VT dn tlamanlkhasv