Aftonbladet – 10 augusti 1847, sida 2

IJ. P. das Santos B-srretto, för krigsärenderna samt, tills vidare, äfven för sjöväsendet. DE PÅGÅENDE PARLAMENTSVALEN I STORBRITANNIEN. Den upplösning och splittring, som uppkom mit inom det konservativa partiet genoan Si Robert Peels öfvergång till det Iberalas åsi; ter i frågorna om handelsoch tull-lagstiftninz göra de val till nytt Underhus, hvilka i denn; stund äro i full gång öfver hela Storbritannien till mer än vanligt vigtiga och betydelsefulla En ombildning af partiförhållanderne inom re presentation synes genom dessa val stå fö dörren, och hura den. utfaller kan ej läng dröja att visa sig. En Tysk tidning med förr: posten innehåller en uppsats rörande Russell ska ministerens närvarande ställning och de ny: valen hvilken synts oss interessant och läsvärd och den vi derföre här nedan meddee. Der är af följande lydelse: Parlamentssessionen är visserligen nu öfverstånden, utan att ministeren lidit några afgö rande nederlag, ja på det hela taget, och i syn nerhet i början af sessionen, hade Lord Johr Russell oc) hans embetsbröder att fägna sig a en bestämd välvilja, och till och med en förekommande; men det oaktadt skulle man myc ket misstaga sig om man antoge, att Russell ska ministe.en med sessionens slut kunde anst sig hafva genomgått profvet för sin förmåga alt hålla sig vid lif. Hvad som hittills trygga dess tillvaro har fastmera i sjelfva grunder icke varit någonting annat, än den henne in neboende karakteren af nödvändighet. Nödvändigheten bade kallat henne till lif, då de sönderfallna Tory-kabinettet lemnade scenen: man erkände då allmänt, alt när omständigheterne icke längre gjorde det möjligt för den uppenbarligen talangfulla te statsmannen, at! föra styrelsetömmarne, så voro endast Lord John Russell och Whigs, dels i anseende till deras antecedenser, dels emedan de ännu mest representerade ett kompakt parti, som kunde gifva utslag i sakerne, i stånd att öfvertaga ledningen af de allmänna angelägenheterna, och derigenom förebygga de farliga konflikter, som botade. Enligt sakens natur drog sig derföre, genast ifrån början, oppositionen emot den nya whig-ministeren tillsamman inom de trängsta gränser; och då under tidens lopp den allmänna olyckan i Irland och Skottland ge: om bristen på födoämnen visade sig alltmera betänklig, och de svårigheter, som mötte regeringen, dag från dag stego till en allt betänkligare höjd så måste i lika förhållande vägen för ministeren i parlamentet alltmera jemnas, emedan ingen förnulftigtvis kunde vilja taga på sig ansvaret alt bereda regeringen förlägenheter, under omständigheter, hvilka ovi korligen skulle hafva glort dem, som beredt dessa förlägenheter, ansvarige inför allmänna tänkesittet för utgången. Deita var orsaken, alt icke blott de åtgärder, som ministeren föreslog till nödens afhjelpande, på det mest välvilliga sätt gillades, ut .n äfven att men lät sig behaga ministerens i öfrigt temligen obetydliga legislativa verksamhet, och :i synnerhet i omständigheternes tvång såg en fyllestgörande ursäkt för inskränkningen af de föreslagna reformerna i handelslagstiftningen, till ett jemförelsevis blott ringa mått. Nu är frhbållandet förän lradt. Nu kan man anse den stora allmänna kalamiteten öfverstånden, och ministeren Russe!l är icke längre en nödvändighet. Den måste nu söka att vinna ett tryggare grundfäste för sin tillvaro, i den allmänna öfvertygelsen om ändamålsen!igheten af dess g:undsatser och dess egen duglighet att genomföra dem, och bevisa att den vunnit detta grundfäste genom utslaget af de förestående parlamentsvalen. En sådan senktion från allmänna tänkesättets sida är dessutom så mycket nödvändigare för ministeren, som dess uzrder den senare tiden ibland vacklande förfarande, återtagandet af flera med stor ecat föreslagna åtgärder, såsom billen om förbättrandet af sanitetstillståndet i de större städerna, och den tvungna förändringen af andra, såsom billen om inrättandet af ett biskopsdöme i Manchester, icke kan anses för annat än en bekännelse, att hon sjelf känner sig vara i en osäker ställning, och att den hittills nästan helt och hållet förstummade oppositionen redan åte: vaknat till nytt lif. Men det är icke blott ministerens öde, som de nya valen komma att 2fgöra; de miste äfven för den närmaste framtiden bestämma partiernas hela politiska ställning. För närvarande råder i partiväsendet ett fullkomligt chaos. Redan genom reformb lien blefvo partiförhållanderne fullkomligt förändrade; den stränga afsöndringen i tvenne fördelningar, Whigs och Tories, kunde icke lingre ega bestånd — radikalerne uppträdde, bland Whigs Och Tories bildad2 sig särskilta nyanser, och om också sedermera, såsom vid början af sista parlamentssessionen 4844, Sir Robert Peel församlade massan af de konservativa kring sitt baner, och derigenom tvang de liberale att likaledes förena sig till en kompakt massa, hvarigenom åter en större enkelhet i partiernas ställning inträdde, så har dock Sir Robert Peel nu sjelf åter, genom sin omvändelse till den fria handelns grundsats, föranledt att part:ernas gränsskillnader mer än ninsin blifvit förvirrade, och att en ny bildning af partiväsendet är oundviklig. Och efter hvilka normer den kommer att ske, är icke svårt att förutse. De materiella interessena beherrska 3; våra dacar tiden mera afoiardt. än råcoNsIin