got helvete, skulle jag vara nöjl deråt ... Branden af el glöd skall svalka min låga. Adieu! Grönstedt. P. S. Gå på, gå på! Bourbon marscherar förut!) Med all möjlig köld kuverterade och förseglade hal brefven, och inkallade en af karlarne i kompaniet. Du bär genast detta bref till kommerserådet Asplund och precis en qvart derefter lemnar du detta åt grefv Adelheim. Skyndal En knapp minut derefter hördes ett skott, och han va ej mera till. i Karlen fvllgjorde befallningen. Kommerserådet hade erhållit sitt bref, och, som grefven äfven var hemma, äm nade karlen afvakta sin qvart i portgången, invan han gick upp tiil honom. Det felades ännu fem minuter, då grefvens vagn körde fram, och tiden var ute, då grefven sjelf kom utför trappan Karlen gjorde ställningssteg. Ifrån fanjunkarn! sade han och lemmade biljetten å! grefven, som röck den till sig och uppslet förseslingen. Ett halfqväfdt rop undföll Adelheim. Krampzsktgt hoptryckte han biljetten. : Kör tillbaka med vagnen! befallde han och återvände hastigt uppför trappan. Betjenten inlemnade brefvet till kommerserådet. D: han öppnat det, såg han först efter namnet. Grönstedt, fanjunkare? Det här måtte vara ämnadi till min måg. Han kastade ännu en gång ögat på utanskriften. — Nej; här står ju tydligt : kommerserådet, välborne m. m Nå, låt se innebållet ! Brefs 3 började! Innan jag dör, bar jr ansett mig skyldig att för e! yppa sanna förhållandet med er son, på det att ni mitt lära känna er mågs, grefve Adelheims, sanna karakter m. mv.) Och nu följde berättelsen om, huru Jean blifvtt inled och narrad, blott för att grefven skulla erhålla hela för mögenheten. Brefvet ville falla ur hans händer, ögat neka sin tjenst ) Konnetabelns af Bourbon sista ord till sina krigare, då de vid stormningen af Rom frågade honom, som var dödlig sårad och insvept i en kappa: hvar är Bourbon?