Aftonbladet – 9 augusti 1847, sida 2

dade fram till Gustaf, som han förmodade vara vagnens ägare, bugade sig åter ödmjukt och frågade: Hvad har min gunstig herre att befalla? Det är ej jag, som önskar tala vid herr kronobefallningsman, utan denne herre ..., Gustaf visade på Seton. Hvad vill ni då, min vän? frågade kronfogden med liknöjd ton. Jo, jag kommer att begära er handräckning . . . Är den der gubben tokig? Ta mig fan, talar han inte, som hanrådde om hela Säters län ...tänkte kronfogden. Min handräckning! Min goda man! Hvaruti skulle den bestå? Jag är inte skyldig att gå på hvarje landstrykares befallning... Jag har konungens höga befallningshafvande att emottaga order af.n . — MDet -har ni rätt il svarade Seton, under det han helt lugnt letade i sin plånbok. ,Var god och läs dettal Han lemnade kronfogden ett hopviket papper. Öfverståthållarns namn och sigilll mumlade han. Och, bimmel! huru förändrades icke i ett ögonblick hans skick, åtbörder och ansigte! Ryggen blef lik en vinkelhake, öfver ansigtet utbredde sig ett solsken, hvilket endast så mycket starkare belyste nedrigheten i hvart enda af dess drag. Min nådigaste herr Seton! för hvem kan det namnet vara obekant! Ödmjukaste tjenare! Kongl. politie-kommissionens ) order till Kongl. Majestäts befallningshafvande har ställt alla personer af min ringa syssla till min nådigaste herres disposition ... haf blott den godheten att befallal Herre! jag är hvarken förnäm eller nådig, utan blott och bart en köpman... Om ni varit höflig nyss, så hade ni sluppit alt krypa nu. Jag önskar, att ni måtte medfölja såsom vittne. pHvart skall det bära af, om jag får fråga? Förmodeligen i penningaffärer... Herre! Är ni ej ställd till min disposition i allt, som ej stöter lag och rätt? När vi komma på ort och ställe, erhåller ni upplysning, till dess...så... Gästgifvare! En häst och kärra åt kronfogden här! Skjutsen betalar jag. HöSt ) Vi känne, att denna kommission upphörde, då poliskammaren inrättades, men det hade nyligen skett, och den spökade ännu i kronofogdens hufvud. Att den väg, Seton i hast tog till, icke var den rätta och lagliga, kom sig ej så noga ä ing. Han var trygg med öfverståt