Aftonbladet – 9 augusti 1847, sida 2

att insmugla förbudna varor! Huru harmas och svär icke gemene man öfver hvarje angifvare och beslagskarl! Huru beklagas ej köpmannen! Nå, hur går din handel, gubbe?, frågade Seton, sjelf gammal och grå, den ännu på långt när icke fyratioårige Westgöthen. Behagar herrn se på mina varor? Seton steg upp i vagnen... Westgöthen upplyfte säcken till honom, stadnade på fotsteget och lutade in hufvudet. Det äger allt sm riktighet det dera,, hviskade han; några mil härifrån bredvid Dalelfven och Domarefallet bor han i en tät, nära på otillgänglig skogsbacke; han anses vansinnig af omkringboende, men vaktas ej så noga nu, som förr, af en herre från Stockholm. Huru behandlas den olycklige? På de sista åren lär han ej blifvit så illa behandlad, som i förstone., Godt! Du har väl ej på något sätt förrådt digi? Tycker grosshandlarn det? Nej, serra tril Har du sett honom ? oo oJa. Det är en vacker gubbe. : Ibland ler han litet smått, och då ser han så ged ut; ibland gråter han värre, än näcken. Han har grått hår och långt skägg. Setons öga hade fuktats. Albertina kom ut och frågade, om han ville äta i stugan, eller hon skulle bära ut maten i vagnen? Hon såg med frågande, nästan forskande, blickar på honom: Albertina, mitt barn! sade han och klappade henne å axeln, snart hafva vi uppnått målet för vår resa. Fins det enskilt rum, så äter jag der inne... Min vänb fortfor han till värden, i det han gick förbi honom, för att komma till det anvisade rummet, bor kronfogden här i staden ? Ja.n ,Var så beskedlig och skicka efter honom., Han kom. vÄr ni kronfogde här i fögderiet? frågade Seton den inträdande, som var begåfvad med ett så fullkomligt skurkansigte, att Berg vid hans åsyn förtjust säkerligen skulle hafva utropat: .je reconnais mon sang. Kronfogden, som af Wiener-vagnen slöt till, att des ägare måtte vara en förnäm man, hade vid inträdet buga sig djupt, men nickade åt Seton, utan att svara, och skyn