Aftonbladet – 9 augusti 1847, sida 2

lHvaladanulia då ala IONER, AFGIFNE AF LEDAMÖTER EPRESENTATIONS-KOMMITTEEN. (Forts. fr. Lördagsbl.) Behofvet af en förbättrad representationsform har jag alltid varmt behjertat, äfvensom öppet uttalat min öfvertygelse härom. Vid sistförflutna riksdagen yttrade jag ock min åsigt vara, att ett nytt representationssätt borde, med upphäfvande af den nuvarande ståndsrepresentationen, byggas på klassval. De af mig då föreslagna klassindelningar voro dock främst de mellan stad och land, eller stadsmannaoch landtmannanäringar, äfvensom mellan större och mindre godsegare, eller mellan högre och lägre beskattade. Härmed åsyftade jag nästan detsamma, som i anseende till andra kammarens bildande blifvit af kommitteen antaget och skilnaden är derföre knappt någon annan, än den olika benämningen, eftersom i kommitteens beslut dessa indelningar blifvit kallade kathegorier. Hufvyudgrunden för denna kammares bildande har derföre af mig lätt kunnat godkännas, och vid tillämpningen till detaljerna hafva mina afgifne vota afsett sådana bestämmanden, medelst hvilka man, enligt min öfvertygelse, skulle kunna med större säkerhet der bereda inträde åt den för deltagande i statsmannavärf nödiga bildningen och den särdeles för en re presentation i Sverge vigtiga lokalkännedomen. Vid riksdagen yttrade jag mig ock till förmån för enkammarsystemet, eftersom mig syntes i Sverige svårligen finnas rätt passande elementer till ett verkligt tvåkammaresystem, hvars stora fördelar -jag likväl aldrig förbisett. Dea föreslagna enkammarerepresentationen skulle dock, enligt min då yttrade tanka, arbeta på tvenne större och bestämdt åtskilda afdelningar, hvarigenom jag trodde, att fördelarne af tvåkammaresystemet ändock någorlunda skulle vinnas. Men i sammanhang med denna mening framställde jag då ock såsom min åsigt, att den högre bildningen och utmärktare embetsmannaerfarenheten borde såsom särskilda klasser i den nämnda enkammarerepresentationen ingå. Icke utan mycken, vid kommitttens öfverläggningar uttalad, tvekan har jag öfvergått till antagande af tvåkammaresystemet, hvaraf följden ock blifvit, att i den första kammaren skulle, enligt min tanka, elementerne af bildning och erfarenhet främst böra påräknas. Derföre har jag ock nu kommit att, i fråga om denna kammares bildande, närmast ansluta mig till det förslag, som vid sednaste riksdag blef af minoriteten i Presteståndet godkändt (Presteståndets protokoll vid riksdagen 1845, band. 9, s. 489), enligt hvilket både denna kammares sammansättning och valet af ledamöter deri skulle till största delen ske klassvis. Tvente modifikationer häri har jag dock ansett mig böra antaga. Den första af dessa är den, att äfven Ridderskapet och Adeln skulle i denna kammare ingå såsom särskild klass. Denna mening har jag omfattat, sedan samtlige de ledamöter af kommittåen, som tillika äro ledamöter af Ridderskapet och Adeln, yttrat sin öfvertygelse vara, att detta riksstånd säkerligen icke på andra vilkor samtycker till den äskade representationsförändringen, hvilken jag lifligt önskar må så snart som möjligt på grundlagsenlig väg beredas. Ett tillräckligt skäl för detta mitt medgifvande har jag ock trott kunna hemtas af Ridderskapets och Adelns samhällsställning i allmänhet, och särskildt af den mycket betydliga förmögenhet, intelligens och embetsmannaerfarenhet, som inom detta riksstånd förefinnes. Den andra af de ofvannämnde modifikationerne är den, att jag icke ansett någon del af första kammaren böra väljas af den andra, emedan denna i andra stater med ett verkligt tvåkammaresystem oförsökta nyhet skulle i viss mån göra den första kammaren beroende af den andra, förtaga den förras sjelfständighet och minska dess anseende. Då likväl kommitteens pluralitet lagt en alldeles ny grund för valsättet till ledamotskap af första kammaren, nemligen medelst föreslående af val genom länsnämnder — ett förslag, som synes mig vara att -vida föredraga framför valets öfverlemnande åt andra kammaren — har jag, i ovisshet om full ändamålsenlighet af denna nya institution och visserligen icke utan mycken tvekan, instämt deri, att en tredjedel af första kammarens ledamöter skulle af Konungen utnämnas, och då fråga blifvit väckt, att bland de sålunda af Konungen utnämnde skulle visst antal vara af Ridderskapet och Adeln äfvensom af Presterskapet, har jag med min röst biträdt detta förslag, väl icke derföre, att jag ansåg detsamma vara det bästa, men derföre, att det låg min — rt ERE nt TT TT