Aftonbladet – 9 augusti 1847, sida 2

testamentet är i mina händer... Låt ock vara, att ni hade någon afskrift!...det är ogiltigt! han var galen... doktorn har gifvit attest derpå..Johanna! drif mig ej till det yttersta, jag besvär er derom ..Svara, eller bortröfvar jag er Albertina! Modren gaf till ett svagt rop... Berg framträdde til barnets säng. Om det ovana ljusskenet midt i natten, eller Bergs vidrörande väckte flickan, är ovisst, men hon vaknade och började gråta. Berg satte handen för hennes mun och gjorde min a! att upplyfta henne... Nåd, nåd för mitt barn! Lyd, och er skall intet ondt vederfaras! Jag ger er mitt hedersord derpå... men svärja måste ni, att aldrig återkomma hit, och för era barn antaga de bevis, jag ger er. Vill ni det? Den beklagansvärda lofvade och svor. Två dagar derefter lemnade hon Stockholm. Ett rykte utspriddes, att hon och hennes barn funnit sin graf i vågorna, då hon ämnade fara öfver till Finland. ÅTTONDE KAPITLET. Tullbetjenten i Säter visiterade Setons vagn, och gjorde till. punkt och pricka sin skyldighet, under det den gamle köpmannen förargade sig öfver, att man vid hvarje liten stadstull blef uppehållen, utan att det motsvarade ändamålet, att nämligen vara en inkomstkälla för staten. Här står nu den late besökaren och gräfver... tänkte han... men ur min ficka kommer ingen skilling i hans... Man for till gästgifvaregården. Seton såg sig omkring, under det han steg ur. Hör, Gustaf, sade han, betinga oss rum här. Vi måste dröja en stund. Och du, Albertina, var snäll och hör efter, om vi kunde få oss en skål äggöl... jag skulle gerna vilja dricka något varmt. Medan de båda makarne fullgjorde hvar sitt bestyr lnärmade gubben sig till en der stående så kallad skål. knalle, sådan man nu ej mera får se dem, i mörka rocker och röda bandet omkring hattkullen, öfver axeln en säck Vi ena ändan fylld med svarfvade träskålar, den andr: med hemväfda tyger och band; fanns der något annai så bestod det på sin höjdi ett par finare halsdukar, eller si I Det är en besynnerlig företeelse nog, alt föraktet fö , lurendrägeri aldrig vill blifva riktigt inhemskt i Sverige , Huru ofta har ej folk, till och med af anseende, hjelpt ti