Aftonbladet – 7 augusti 1847, sida 2

från gatan, henne har han uppfostrat till sin mätress, med benne har ban ett barn, och, till råga på skammen och olyckan, vill han nu gifta sig med henne! Fru Asplund kunde knappt fatta hans ord, cech strida tårar tillrade ned öfver hennes kinder. : Att jag skulle upplefva den dag, då något sådant hände i min slägtl sade hon med halfqväfd röst, och var verkligen så djupt bedröfvad, att hon ej förmådde bryta ut i förbannelser. Men ... var för allt i verlden försigtig, min mor! Kanhända det lyckas oss att nedtysta hela saken. Huru ? Jo, På följande sätt... SJETTE KAPITLET. För att mer obemärkt kunna besöka sin älskade Johanna, hade Albert hyrt ett litet enstaka hus, der hon och hans trogna amma bodde. Hvarje qväll besökte han dem: de sutto äfven nu bredvid hvarann. Han hade lindat sin arm omkring Johanna, och barnet lekte mellan dem, omfamnadt af dem båda. Ack, de sågo ej den mörka våg, som framvältade på den obebodda gatan, märkte ej det sakta smygandet in i portgången, märkte ej ens att dörren öppnades. Likt tvenne dufvor, som smeka den lilla ungen, nedlutade föräldrarne just sina hufvuden öfver barnet, hvilket de kysste, under det att deras egna läppar möttes, då en dof röst, jemte ett skri af vrede, ljungade till tätt bredvid dem. Nu ser ni, min mor! yttrade rösten. Om helvetet öppnat sig under Alberts fötter, håde der anblicken ej för honom kunnat vara fasansfullare... han vredgade mor, hans bror och Berg stodo framför dem. Så finner man dig då ändiligen här, din äreförgätne skurk! tillsammans med ..