Aftonbladet – 7 augusti 1847, sida 2

rott af adel cch presterskap,. Vi låta satsen stå för hr Theorells räkning, till hvad kraft och verkan den förmår! Förf. protesterar emot att afsk ffa stånden och klasserna; man bör i stället sätta dem i till älle, att i öppen, offentlig strid mäta sina krafter med hvarandrax. Fan föredrar således striden mellan ståndens olika anspråk, i motsats till den liberala fraktionen, som arbetar på alt befordra enhet och harmoni inom representationen. Ståndsstrid måste väl, i hvarje hänseende, erkännas vera något helt annat, än debatter öfver skiljaktiga åsigter inom en homogen nationalförsamling? Förr har man ej bestridt, att just denna ståndsstrid, som hr Th. beprisar, varit en olycka för landet; hr Th. deremot omvänder satsen och påstår, att den der striden länder till statens fromma, blott den är öppen och offentlig; dermed har han ju undanröjt den svåraste anmärkningen mot ståndsrepresentationen. Kan man väl begära något bättre? F. Profbitar af den Geijerska samhällsfilosofien. Här har förf. åter villfälle att låta sin harm utbryta deröfver, att svenska folket tillerkändt professor Geijer namnet af en stor man,, samt att Aftonbladet, efter herr professorns död, deruti instämt. Någon granskning, punkt för punkt, af detta rätt kuriösa kapitel, medgilver ej utrymmet och sannolikt icke heller läsarens tålamod; men för att något litet belysa huru pass kompetent hr Theorell må anses vara, att, mot Sveriges mest frejdade histo:ieskrifvare, uppträda såsom kritikus, allrahelst med den af betraktelse-författaren begagnade anspråksfulla ton, må det vara oss tillåtet att an!öra följande: Hr professor Geijer har uti sina historiska föreläsningar yttrat: Tjenaren vann slutligen sin del af frihet och rätt genom tredje ståndets uppkomst — — — den ofrie tjenaren fann, vid de fria städernas uppkomst, i dem en tillflykt. Denna enkelt uttalade historiska sanning kan ej hr Theorell rätt begripa. Under hedendomenn, advocerar han, var då antalet af ofria tjenare rält obetydligt — eller ock befunno sig de fria städerna i hast ganska stora? Man phar förut trott sig veta, att de frias antalunder hedendomen var föga större, än de ofrias, kanhända mindre. Men om så var; huru kunde då de ofria med ens finna en tillflykt i de fria ståderna?, — Huru? — Ja, se just deruti ligger knuten! Genom framställande af denna fråga röjer hr Theorell, att hans historiska vetande är temligen begränsadt. För att något litet hjelpa honom till vägs, i hans historiska funderingar, vilja vi cilera några faktiska upplysningar ur Granier de Cassagnacs bekanta skrift: Arbetsklassens historiav. Nåmnde förf. yttrar (pag. 93): Ingenting förekommer uti medeltidens historia så ofta, som kommuners bildning af menniskor, hvilka nyligen undkommit trä!domen, noch vi behöfva blott välja bland exemplen. Pag. 94 heter det: Få städer), säger Thomassiere, finnas uti riket, som icke bära spår efter detta slafveri, och som icke blifvit från detsamma befriade medelst det privilegium, nsom infört borgerskapet. Framför allt uti de så kallade coutumes — hvilka blifvit införda egentligen bland de frigifna — finner man talrika och ovedersägliga spår derefter, att de borgare, hvilka bildade kommunerna, ursprungligen varit trälar. Så gifver den kommunal-karta, konung Philip August år 4204 beviljade innevånarne i Saint Jean SAngely, dem rättighet att bortgifta sina barn och göra testamenten, hvilket tydligen bevisar, att de förut icke hade denna rättighet, och att de nu befriades ur slafveriet; — — så blefvo innevånare i Faubourg Saint-Germain, hvilka voro medlemmar af den gamla kommunen i Paris (Communitas babitatorum ville Parisiensis, som det heter i en parlamentsförordning af d. 4 Juni 1346, hvilken vi citerat), frigifna af pbrocer Thomas de Mauleon, abbot i Saint-Germain, år 4250, mot erläggandet af två hundra livres Parisisyj — så förbjuder ett kapitel i den karta, som galfs åt staden Amiens, af binskop Geoffroy, vid äfventyr af böter, att kalla borgrarne trälar, hvaraf följer, det de helt nyligen upphöit att vara det., Denna lilla vidräkning torde vara tillräcklig att öfvertyga betraktelseförfattaren, att bans historiska autoritet ej kan göra tillfyllest under hans otacksamma äflande att kunna sätta en fläck på det vackraste författarenamn,. Professor Geijers anseende är för väl grundadt, för att kunna fördunklas af hr Theorells pamflettskrifveri. Sednare afdelningen af brochyren är helt och bållet egnad åt hr expeditionssekreteraren Richert och lagförslaget. De smädelser hr Theorell riktar mot hr Richert äro af den beskaffenhet, att de ej tarfva något svar; tystnadens föratt fm mf klägaAda hör nå om 4uttta lata