Aftonbladet – 6 augusti 1847, sida 3

— Komi! sade han; jag vill sörja för dig! Han fattade bennes hand och skyndade bort. Inom få ögonblick stod han under sin fordna ammas låga tak. Hvar, i Guds namn, min unga herre, kommer han ifrån? Och med en ung flicka till? ... Kors, så hon har gråtit! På en vink af Albert tystnade hon. Men Johanna hade redan gifvit akt på frågan, berättade under halfqväfd gråt, hvem hon var, och uppgaf namnet på den qvinna, som lofvat taga henne i tjenst. Stackare, stackare! skulle bon kommit dit, och ändå vara af lite bättre folk? Tacka hon Gud, som fört den unga, goda herrn i bennes vägl Jobanna upplyfte äter sina stora ögon mot Albert, och, innan han kom sig för att hindra det, kysste hon på nytt hans hand. Albert tryckte henne i sina armar och hon lutade sitt lilla hufvud emot hans bröst. Af sin känslas öfvermiåitt förmådde han ej fatta mer, än att detta barn var hans allt på jorden. Huru gammal är hon, min lilla vän ? frågade gumman. Tolf år. Och faderoch moderlösb En suck smög sig ur den goda gummans bjerta. Albert visste ej, hur det kom sig, men hans egen ålder, tjugutvå år, rann honom genast i sinnet. Derefter skyndade han till Seton, för hvilken han berättade sitt äfventyr, samt begärde hans biträde, för att kunna uppfostra den lilla, ee Jag vill gerna bestå kostnaden, tillade han; men jag vågar ej yppa förhållandet för min mor., : Det faller ingen in, att man kan förälska sig i ett barn om tolf år; men att man icke begriper, att 4 till 42 gör 46, det är underligt. Så stor räkepmästare än Seton var i affärer, så undföll honom likväl denna enkla kalkyl alldeles. Enligt öfverenskommelse, sstie Seton lilla Johanna hos en god och beskedlig fru, som höll skola. Utan att Albert gjorde sig reda hvarföre, gick hon vanligtvis två gånger dagligen gatan upp och ner, der Johanna bodde, och allud var hon i fönstret, en blick utbyttes... och glad gick Albert till sin pulpet, Johanna sjungande till sin båge. Men besöka sin fosterdotter, vågade han icke... Edast då och då träffade han henne hos den gamla ammean. Johanna vexte imedlertid upp, och såg redan vid fjorton år ovanligt bra ut. — (Forts.) 7 CARL vonZElPEL, l