Aftonbladet – 6 augusti 1847, sida 3

vore en annan än den nu förevisade. Hvad hatten angick, förnekade han helt och hållet att han den innehaft. Vittnen hördes, som närvarit då Schultz sålt ifrågavarande bonjour, hvilken af dem igenkändes. Ifrån Norrköpings poliskammare uppgafs, att då Höglund från denna stad afgick, åtföljdes han ett stycke på vägen af ett par skräddaregesäller, hvilka, under det de vandrade med Höglund, bemärkt en okänd mansperson hvilande utmed en grind till den s. k. Korshagen. Samme mansperson mötte nämnde begge gesäller, då de till staden återvände. Samme mansperson var mörklagd och stor till växten samt klädd i rändiga byxor och randig rock, hvilka persedlar väl varit hela, men mindre snygga. För öfrigt hade denne person ej något att bära, annat än en hvit käpp af masbjörk. I öfrigt hade Höglund medhaft ifrågavarande klädespersedlar, såsom bon-. jourroöcken, hatten med vexduksfodralet m. m. Straxt efter sedan begge ofvannämnde gesäller skiljt sig ifrån Höglund, sammanträffade Schultz med honom. Begge voro de sedermera inne på torpstället Ploijning på Löfstad säteris ägor hos torparen Stolt, i ändamål att få nattqvarter, som: der likväl icke erhållits. Sedan hade de tillsam-) mans ingått på krogen vid Brinck, der Höglund begärt bränvin för sig, Schultz och en före! dem dit anländ person, skräddaredrängen Werner från Törnevalla socken. Härifrån hade desse. tillsammans begifvit sig, sedan Höglund förut å gästgifvaregården i Brinck begärt rum för sig öfver natten, hvilket dock icke kunde erhållas. Schultz, som under vägen burit Höglund tillhöriga rensel och ! hatt, qvarstadnade, medan de öfriga, kort före midnatten, afvikit från vägen, för att skaffa sig husrum öfver natten vid Jonsberg på säteriet Kimstad! ägor. Men då Höglund förmärkt, att Schultz, tvärtemot deras aftal att qvarvara, med Höglunds klädespersedlar fortsatt vägen, så hade han genast ef-! terföljt honom, hvaremnt Werner ingått i torpstugan och der hvilat öfver natten. Tidigt på morgonen följande dag fanns Höglund uti åkergärdet till Norsholm rånad och illa skuren. Höglund nedfördes till Norsholm, bud sändes efter läkare, men då denne vägrade afresa, lät ägaren af Norsholm aftonen derpå insända Höglund till länslasarettet. Schultz hade, efter det, sannolikt af honom föröfvade rånet och mordet, fortsatt vägen till Kumla gästgifvare-! gård, der han, efter ankomsten klockan omkring 7 på morgonen, uppvisat sitt pass för hållkarlen Erik Jonsson, med begäran om skjuts till Linköping, som dock förnekades honom såsom f. d. kronoarbetskarl. ! Härvid hade han medfört en gesällbindel, hatt och för honom synbarligen icke förfärdigade och troligen af sådan orsak i fötterna uppsprättade stöflor. Vid hållkrogen derstädes hade han, vid betalningen! af en sup bränvin, vexlat en sedel å en riksdaler rgs. Slutligen hade likväl Schultz förskaffat sig skjuts från Kumla af en bonde, hvilken fästat uppmärksamhet dervid, att Schultz under resan ofta sett sig tillbaka, likasom befarande att blifva efterspanad. I Linköping afsteg han å en gata, för att i landskansliet få anteckning å passet samt erhålla så kallade tärepenningar för afgång till Calmar. Då Höglund efter rånet påträffades, skall han hafva saknat sin hatt med vaxduksfodral, gesällbindel eller rensel, stöflor, pass. Ransakning i målet företogs d. 6 November 1846 inför Memmings häradsrätt uti Brinck. Här hördes nu Schultz, som befanns vara af medelmåttig kroppsstorlek, trindlagdt ansigte, blå ögon, bruna hår och ögonbiyn, samt ljusa mustacher, klädd i ljusblå linnerock, gråa vadmalsbyxor, men utan halsduk och väst. Till 42 års ålder hade han vistats hemma. Derefter hade han tjent hos en bonde i 4 år, på Skärhults egendom 5 år, vid Maltesholm i Christianstads län 4 år. Sedan hade han återkommit till modren, blifvit häktad och afstraffad för stöld i Malmöhus län, samt införd å korrektionsinrättningen. Efter åter undergånget straff för dylik broltslighet, dömdes han till arbete vid kronoarbetskorp-. sen i Carlskrona, derifrån han blifvit frigifven den. 45 Juli 1846, för att begifva sig till Piteå. På vägen hade han förlorat sitt pass, och detta hade varit orsaken, hvarföre han återvändt söderut. Under vandririgen genom Norrköping hade han endast en kort stund varit inne å ett näringsställe, för att för-. skaffa sig mat. Den 48 Augusti tidigt på morgonen hade han från staden afgått, fortsatt vägen oafbrutet och utan sällskap till omkring tre fjerdedels mil från Linköping vid allmänna vägen belägna värdshuset Bjursholmen, dit ban anländt om aftonen, intagit förtäring och hvilat öfver natten å en skulle derstädes. Awt han ens varit i sällskap med Höglund ville han icke tillstå, än mindre brottet. Uppmanad till bekännelse, teg han i förstone. Sade omsider, under visad förlägenhet och med ett utseende, som tycktes förråda en inre strid, samt med: svag röst: jag är oskyldig,. Han hade haft ondt i fötterna, och det var orsaken till att han behöft så lång tid till vägen emellan Norrköping och Linkö-! ping. Mellan Wimmerby och Calmar hade h:n, kommit i sällskap med en, honom okänd mansper; son och af denne hade han tillhandlat sig rocken för 25 riksdaler, tagna af hans arbetsförtjerst (75 rdr) från kronoarbetskorpsen. Af en gårdfarihandlande, hvars namn undfallit honom, hade han köpt tyget till byxorna och västen, till hvilka han köpt foder och annat tillbehör af en, till namnet för honom obekant skräddare, som bodde vid allmänna vägen emellan Motala och Askersund, en half mil från Rå gästgifvaregård i Örebro län. Här i trakten hade Schultz uppehållit sig några dagar i Juli månad, hvilande ute om nätterna och förskaffande sig emot betalning mat uti närbelägna byar. Härifrån bade han tagit vägen åt Örebro. På fråga, hvarföre han icke vid polisförhöret i Carlskrona fullständigt uppgifvit förhållandet med åtkomsten till kläderna 0. s. v., svarade han, det angick dem icke. Frågad, hvar han träffat den gårdfarihandlande, med hvilken han ingått handel, svarade Schultz först, att han träffat honom nära Örebro stad. Erinrad derom, att byxorna och västen vid hans ankomst till Örebro varit färdiga, förändrade! han, under synbar förlägenhet, sitt svar så, attsammanträffandet skedt på vägen emellan städerna Jönköping och Grenna. I Bland hörda vittnen berättade rättaren Anders Olofsson vid Hagelstad, att han, stadd på återväg t————————— LA -— 222 2 ?Z2? 222 5 66 8865