Aftonbladet – 6 augusti 1847, sida 2

varkunnade sig öfver honom, och bad att få taga honom till sig. Modren gaf gerna sitt bifall, likaså fadren. Gossen kom nu ur detta, vi hade så nära sagt, helvete, nog tidigt för att blifva räddad till lifvet, men för sent för att räddas ifrån följderna at! det svårmod, hvari några få månader störtat honom. Ef:er en längd af åtta lyckliga år, tillbragta i den ädle slägtingens hus, tycktes Alberts fysik stadgad och alla spår af hans barndomslidanden utplånade. Hans bror var då jugutvå år gammal, och modrens fsfänga kräfde, att hennes älskling skulle göra en resa genom Europa, Hos fadren begagnade hon den förevändningen. att, som han var ämnad att en gång öfvertega dennes rörelse, borde han dessförinnan genom resor vinna erfarenhet af verlden och framför allt inhemta kännedom om de bästa sidenfabriker. Det lyckades. Fadren billigade förslaget, och äl-klingen skickades, å:följd af fabriksföreståndaren Berg, att se sig om i verlden. Då hemkallades Albert till sina föräldrar. Det är besynnerligt, men sant, att åtskilliga menniskor födas till olycka, andra fortdrifvas, liksom af osynliga makter, på brottens och villornas stig. Henriks hjerta var ej elakt; alla hans fel härflöto af ubetänksamhet eller kärlek till nöjen och vällefnad. Det vak:adt bildade fadrens stränga allvar honom till en god affårsman, och han hade troligen, om äfven inga berömliga gernivgar utmärkt honom, obrottsligt genomvandrat sin bana på jurden, så vida det icka roat Satan att införa honom såsom hjelte i ett af sina tragiska mästerstycken. Möngen familjs väl eller ve beror af en ny medlem, som af den upptages. Jeremias Borg, son till en ansedd borgare, som man trodde äga förmigenhet, men vid hvars frånfälle den förut väl undangömda fattiglomen ohöljd visade sig, hade såsom en tolf års gosse blifvit emo tagen i Asplundska huset. Fabrikören märkte, att gossen hade lätt för att fatta och tycktes arta sig väl, hvarföre han lät lära honom att skvifva och räkna. Den dolda buggormen i ynglingens bröst låg ännu i dvala, de outvecklade lasterna hade allt utseende al dygder. I sjelfva verket bakslug, lismande och full af ränker, kunde hos honom ej upptäckas annat, än försigtighet, höflighet och eftertänksam klokhet. Sammandraget af hans perso lighet kallades imedlertid på den tidens hvardagssprak qvickt geni. Fabrikören tog honom på kontoret och sedermera till fabriken, der han snart uppsvingade sig till mästare och förstyre, men framför allt till favorit hos unge herr Henrik. När nu denne skulie ut och resa, fanns ingen för honom användbarare följeslagare, än Berg, dels i egenskap af