Aftonbladet – 3 augusti 1847, sida 3

Baronen, som märkte Jagmannens lust att göra frågor, vinkade tystnad, låtsade gå till den britsen motsatta väggen, böjde sig oförmärkt ned och upptäckte med en enda blick hemligheten af Albertinas upprörda tillstånd. Herr baron! Då nu min fosterdotters oskuld är ådagalagd, torde det väl tillåtas mig att föra bort henne ur denna fasans boning ? Jaz och min vagn der nere står till er tjenst. Men så I klädd, som frun nu är, kan hon icke fara. Vaktmästare! spring ner till sin hustru och låna en salopp och en florshufva, och möt oss med dem nere på gården. Nu mera gör det ingenting, att dörren står oläst... det är till och med bra!n l Albertina uppvirade i hast sitt nedrullade hår. Hon var på väg att gå, men vid tröskeln vände hon sig om, hennes blick irrade ännu en gång kring detta jemmerns, (ångerns och förhärdelsens gästrum, en skymt af hemskhet, en sakta darrning öfverföll henne, då hon kastade ögonen åt den vrå, der Adelheim låg gömd. I Men hastigt klarnade hennes anlete; med obeskriflig känsla sammanknäppte hon sina afmagrade händer, och lyfte sina uttrycksfulla ögon åt höjden. Gud ske lof, att vi ej kommo för sent! tänkte SparIren. Här återstår intet tvifvel: hon är räddad. ...Men Jhade kungen sett denna blick, så Gud vet, hvartill han ej varit i stånd, för att få henne till teatern. I den långa gången emellan inre och yttre portarne vände Albertina sig om, störtade på knä för baronen och hopknäppte bönfallande sina händer. I Här hör mig ej den förskräckliga menniskan! Rädda min brori Hvad är det? frågade Sparre och Flodman på en gång. Jo, han sade: din bror är rekryt, och om du yppar ett ord, skall han dö under mina händer! Är den olycklige ynglingen soldat? frågade gubben med häpnad. Har ri ej vetat det förr?n Nej, jag trodde honom vara i Tyskland.s Baronen upplyftade Albertina. I MSansa er, fru Wäsström! Jag ger er mitt hedersord på, alt i morgon skall er bror vara frile