Aftonbladet – 3 augusti 1847, sida 2

berala partiet, som likväl eljest nu så gerna ville skänka sin byllning åt styrelsen. . Hvaraf kommer då denna missbelåtenhet? Ar det liberala partiet till sin natur så oförnöjdt eller otacksamt, att det klagar och fronderar utan allt skäl och endast af elakt lynne? Vill det sträcka sina anspråk längre, än med grundlagens anda och föreskrifter eller samhällets bestånd är förenligt? Aro dess koryfeer några maktlystna platsjägare, som kabalera för personliga afsigter? Eller — återstår tilläfventyrs ännu något hufvudsakligt af nationens fordringar att uppfylla, och hvad slags böjelse visar regeringen i detta hänseende att komma den till mötes? Vi skole försöka att i korthet resumera svaret på dessa spörsmål, sådant vi tro att det skulle göras af pluraliteten bland de tänkande. Under den strid, som vid de ofvannämnda riksdagarna fortgick emellan det gamla systemet och oppositionen, utvecklade sig, såsom här ofvan nämndes, samtidigt dermed alltmera vissa gemensamma hufvudåsister, i afseende på några af de vigtigaste politiska frågorna, särdeles inom de riksstånd, som representera majoriteten af nationen, eller af de borgerliga och jordegande klasserna, jemte en betydande del af de öfriga. Att dessa hufvudåsigter hade en ganska prononseradt liberal riktning, enligt hvad mean i den politiska nomenklaturen förstår med detta ord, är för väl bekant att behöfva bevisas. Deita faktum ger anledning till två frågor; den ena: hvad vitsord har denna riktning hos Borgareoch Bondestånden erhållit af pluraliteten bland den upplysta allmänheten, sedan den nu under en längre tid hunnit att skärskådas; och den andra: huru förhåller sig regeringens närvarande system till densamma? I det förra hänseendet erbjuder sig det fenomenet, alt icke blott de representanter, som yttrat sig mest öppet och radikalt i den reformerande syftningen, vid hvarje py riksdag blifvit återvalda med större pluralitet än tillförene, utan antalet af de med dem lika tänkande har äfven för hvarje gång ökats successift för hvarje af de tvenne sista riksdagarna. Alla de mera framstående medlemmarna af denna fraktion hafva dessutom blifvit emottagna med varm byllning, så väl af sina kommittenter, som annorstädes der tillfällen yppat sig att tillkännagifva någon offentlig opinionsyttring om deras Yllgöranden. Vidare förekommer, att en af de genom sin förmögenhet mest ansedda klasser i riket, nemligen brukspatronsklassen, uti särskilda, öfver hela riket fördelade, distrikter valt till sina ombud reformvänner, som alla tillhört 4840 och 1844 årens majoriteter i Borgareståndet, och detsamma har varit förhållandet med borgerskaperne i landets båda förnämsta städer, Stockholm och Götheborg, med undantag af den ena representanten från sednare stället vid 4840 års riksdag, men som icke blef å nyo invald vid den sista, samt måhända i vissa fall med fabrikanternes ombud, som valdes med hufvudsakligt afseende på ett visst intresse. Allt detta torde tillräckligt besvara den första frågan; men behöfdes ännu någon vidare belysning af denna omständighet, så kan den hemtas ifrån sjelfva den konservativa Svenska Minerva, som vid uppstådd fråga huruvida brukspatron Petr kommer att blifva riksdagsman nästa gång, icke ens dragit i något tvifvelsmål att han skall blifva vald, utan endast omtalar, att han möjligen ej torde vilja emottaga detta förtroende vidare — och hr Petr är likväl en af det konservativa partiets mest afgjorda antagonister, den riksdagsman, mot hvilken Minerva sjelf afskjutit de flesta afsina pilar. Alldeles enahanda har förhållandet äfven varit i Bondeståndet. Hvad är det då, som den majoritet, hvilken utgjorts af dessa ledamöter i de båda stånden, yrkat? En representationsreform på demokraisk grund; en reduktion i den delen af budseten, som afser underbållandet af statslyx och öfverflöd; en reform af försvarsverket, som genom nedsättning i den öfverflödigt stora stående landtarmeens numerär kunde gifva tillälle att, jemte Jättnad i landets mest kännvara börda, åstadkomma ett mera effektift sjöoch kustförsvar; samt en tidsenlig reform af ;lementarläroverken, åsyftande att utvidga tillället till den allmänna uppfostran, ställa sko an på en grund, oberoende af kyrkan, och rikta! RNE OnT TN EAST SN NEN LE ;