Aftonbladet – 3 augusti 1847, sida 2

Orden: er man måste förskjuta er — skakade henne våldsamt. På hvad sätt vill ni rädda mig? frågade hon så sakta att det knappt var hörbart. Jo, er oskuld skall i morgon vara uppdagad, ni sjell återgifven åt er lilla son, som gråter efter sin mor ... Ni skall återskänka helsa och lif åt er älskade svärmor, hvilken ert olycksöde kastat på sjuksängen, kanske på dödsbädden . .. O, min Gud, min Gud! Du pröfvar hårdt ... Hvad vill ni, jag skall göra?, Jo, endast en obetydlighet. Bönhör en man, som tillber er, som tillhör er med hela sitt hjertas kärlek, som svär er den heligaste tystnad, som åtager sig att göra er familjs lyckal . Och denne man är grefve Adelheim?) Ja.n Stora lidanden, liksom svåra febrar, skärpa de till upplösning färdiga lifsandarna; och dertill ingöt oskuldens mod, en fläkt af martyrernas, nya krafter i Albertinas själ. Herre! ni har utkramat allt det gift, ni ägde; hör nu äfven mig! Ni vill, att jag skall tillhöra grefve Adelheim . nej, aldrig! Fan lofvar mig tystnad, säger ni ... jag har redan sagt honom, hvad denna tystnad är värd. Ni kan plåga min kropp, ni kan skymfa mitt namn ... min man kan förskjuta mig, mitt barn afsky mig... Men hoppet till Gud och mitt rena samvete, detta vittnesbörd om min oskuld, skola uppehålla mig, och i en annan verld skall jag återgifvas åt maka och son. Gå, om ni icke vill, att jag för domstolen skall anklaga er. Ha, ha, ha! För er egen del, och i er egen sak, kan ni göra, huru ni behagar ... jag har blott velat gifva er ett godt råd ... Men tror ni, att jag ställt så dumt till, att en dylik hotelse skrämmer mig, så bedrar ni er och förvärrar blott ert öde. Vet, att, om ni anklagar mig, så har jag redan tvenne trovärdiga män i beredskap, som vittna, att jag denna qväll ej funnits i Stockbolm. Bestäm er fort ... jag ömkar mig öfver er ungdom ... ni har fem minuters betänketid ... väljle Ni har hört mitt val ... gål