Aftonbladet – 3 augusti 1847, sida 2

ärendernas behandling och styrelsens system här i Sverge, så blir det synbart, att den politiska riktning, som derunder alltmer och mer gjort sig gällande hos majoriteten inom Borgare och Bondestånden, och varit understödd af en växande minoritet inom de båda öfriga, hade en hufvudsaklig sammanrhållningspunkt uti en opposition mot dåvarande opopulära befordringsoch regeringssystem, hvilket gaf grundade och med hvarje år växande anledningar till missnöje. Vi behöfve icke här i detalj upprepa de serskilda anledningarna till. detta missnöje, de äro i tillräckligt friskt minne hos den ännu lefvande generationen. Men det positiva hufvudresultatet af denna opposition, blef tillika ett bestämdare yrkande på realiserandet af det konstitutionella statsskick och det reprensentativa styrelsesätt, som 4809 års lagstiftare så otvetydigt velat åstadkomma genom regeringsformen, men som det gamla systemets anhängare oupphörligt sökte bestrida genom sitt åberopande af den afhuggna frasen om allenastyrandet, i 4 S:n af samma grundlag, genom sina deklamationer, att Sverge icke vore att likna vid andra konstitutionella länder, att man borde förblifva på national grund, akta sig för att efterapa uttländ.ka mönster, och minga andra dylika rhetoriska såpbubblor, hvilka det till en id gick an att släppa upp i luften till den ännu menlösa, godtrogna mängdens åskådande, men hvarmed egentliga ändamålet endast var, att så vidt möjligt få, under det en konstitution fanns på papperet, bibehålla godtycket i verkligheten, afskrämma yttranderätten, tillintetgöra den ministeriella ansvarigheten, och genom den till sin karakter nogsamt kända riksdagstaktiken göra Ständernas beslutanderätt till ett lält handterligt verktyg för regeringens planer, medan å andra sidan folkets vigtigaste önskningar om reformer lades å sido. Det lär väl knappt af någon bestridas, att en fördelaktig förändring inträdt i hvad vi vilje kalla den moraliska karakteren af detta system sedan konung Oscars anträde till regeringen. Utan att vilja skrifva någon panegyrik, kan man dock hafva skäl att lyckönska svenska folket, att den lika löjliga, som beklagansvärda politiska förskräckelsen, som var roten till så mycken oefterrättlighet, synes vara i det närmaste förbi för alltid. Landet har återfått ett af sina förnämsta palladier, den periodiska pressens yttranderätt, som .så länge orättfärdigt undanhölls detsamma, och man har redan haft en tillräcklig tid att erfara, det pressens missbruk i politiskt hänseende korrigeras eller göras oskadliga genom det allmänna tänkesättets vana att undersöka, pröfva, och skilja falskt och sannt från hvarandra. Konungens egen allvarliga och rättvisa karakter samt menniskoälskande hjerta, i förening med hans ovilja och förakt för charlataneriet har icke heller kunnat undgå att redan göra en fördelaktig inverkan på den moraliska karakteren af statens styrelse och förvaltning i det hela; och slutl:gen hafva flere länge till afgörande påyrkade, af behofvet högt påkallade, men alltid åsidosatta vigtiga reformer i den ekonomiska lagstiftningen under de tvenne sista åren blifvit handlagda. Det är derföre ej sagdt, att ju misstag dervid kunnat äga rum, men styrelsen har i allt fall, uti de nya författningar, som i dessa ämnen utfärdats, ådagalagt ett obestridligt afseende på humanitetens fordringar och en oförneklig syftning att göra ett slut på det rättslöshetstillstånd, hvari en stor del af den arbetande klassen bland svenska medborgare förut befann sig. Värdet af allt detta kan icke underkännas; det är och bör vara ett föremål för nationens rättvisa bifall. Det oaktadt lärer det icke undfalla någon, som gifvit akt uppå tidens tecken, att det ännu finnes uti styrelsens politiska karakter och system någonting som gör, att allmänna tänkesättet icke är på långt när fullt tillfredsställdt. Ett så bestämdt uttaladt påstående efter de nyss framställda premisserna kan synas öfverdrifvet; men vi tro likväl, att det innebär sanning; och om en eller annan skulle finna sig böjd att i det fallet misstro Aftonbladet, så hänvisa vi till ett yttrande i Dagligt Allehanda för några dagar sedan — en tidning, som icke lärer beskyllas för någon afvoghet mot den nuvarande regeringen —, men som likväl ansett sig böra ärligt och utan föryebåll uttala såsom resultatet af sina iakttaelser, att missbelåtenhet eger rum hos det liTr a a OS aa a a a a sla es i Är Ta 0) sesam dk a