Aftonbladet – 2 augusti 1847, sida 3

som äro säkra; och af det nu framställda kan man göra den slutsats, att det närvarande tillståndet af Brasiliens lagstiftning och förvaltning och sociala förhållanden nödvändigt måste utöfva ett så olyckigt inflytande, att kolonierna icke skola uppfylla sina ändamål. I Kölner-tidningen för den 20 Nov. 1845: De nämnda vilkor, hvilka tjena till att försäkra kontrahentens vinst och stadfästa nybyggarens förbindelse, stöta på slafveri och äro tillräckliga att visa regeringar och enskilde huru nödvändigt det är att, genom tjenliga och verksamma medel, leda och ordna den utvandringsrörelse, som numera icke är möjlig att hindra. Revue Nouvelle, Mers 4845, pag. 44, Arthur de Gobineau: Brasilien, Guatemala, Mosquitos-kusten och Venezuela äro de vexlande teatrarne för, till sin utgång, mer eller mindre lyckliga försök; men nästan alla utmärkta för stora olyckor. Emigrantens lif är hvarje dag hotadt; och framförallt om han vänder sig till en styrelse aussi grossitrement faconne, som den i Brasilien, bör han vara beredd på de mest bedröfliga äfventyr.... Jag skulle frukta att missbruka känslan för det förfärliga, om jag återförde läsarens inbillning på taflor lika dem jag nyss varit nödsakad att visa honom; men man kan vara öfvertygad derom, det skulle finnas många bedröfliga scener att teckna, utan att öfverskrida gränsorna af den noggrannaste sanning. Berättelse af Schweitziska sällskapet för Allmänt Väl, 1845: Föregående utvandringars olyckliga öde i Brasilien äro icke tillräckligt skäl för den öfvertygelsen, att nya skola hafva samma öde. Likväl om dessa icke företagas i stor skala, så skola de hafva föga utsigt för en lycklig utgång. Brasilianska regeringen kämpar med ett djupt förderf i landet, med motvilja och sedeslöshet hos folket, och kan icke annat än hänföras af den immoralitet, som utsträcker sig ända till sjelfva förvaltningen. Traktater och hvilka underhandlingar som heldst, så väl med regeringen, som med enskilda, äro farliga och fulla med svårigheter. Bref ifrån hr Derosterd, Schweitzisk konsult i Bahia, till ofvannämnde sällskap : Jag är af den tanke, att i närvarande ögonblick det skulle vara mycket vådligt att välja detta land för att tjena till tillflyktsort för vår öfverflödiga befolkning. Styrelsen är sällan i stånd, äfven med bästa vilja, att utföra sina befallningar. Hvad som mycket bidrager till att icke kunna sätta lit till regeringens löften, är den beständiga ministerförän dringen; ett annat hinder för bildandet af några anläggningar i Brasilien är äfven slafveriet. Af detta plågoris följer, att hvarje främling vänjer sig vid den tron, att handarbetet, isynnerhet det vid jorden, är förnedrande. Denna föreställning icke blott gör att nybyggaren afskyr äfven det simplaste arbete utan medför också, att en hvit, som icke underkastar sig denna opinion, anses med ett slags förakt såväl af den HKvite eller den frigifne, som af sjelfva slafven, hvilken, då han ser honom arbeta, genast betraktar honom af lägre vilkor. Många gånger har jag haft tillfälle att se främlingar, hvilka satte sig öfver denna fördom, lida förödmjukelser och oförrätter och alltid blifva beröfvade det anseende, till hvilket i Europa hvarje person eger rätt, blott han icke är en tiggare. . Memorial öfver medlen att befordra kolonisation, af Visconde de Abrantes, brasiliansk minister i Berlin, den 27 Jan. 1846. Jag anser för påtagligt, att regeringen och kolonisationens verkliga vänner böra helt och hållet undvika medlet att erbjuda passage med förbindelse ill återbetalning. Till det jag redan erinrat anpgående öfvergifvandet af detta medel, vill jag här tillägga, att det icke ens är ekonomiskt. Ingen, tror jag, kan hoppas, att eländiga och kringstrykande personer (sådana äro, med få undantag, förmodligen de, hvilka underkasta sig den träldom, som återbetalningen kräfver) betala hela den kostnad, som de tillskyndat den styrelse, hvilken förskjutit den; ett sådant hopp kan förespeglas, men aldrig uppfyllas. Och om hela återbetalningen är omöjlig och till och med den af en tredjedel tvifvelaktig, såsom många förmoda, så är det bättre att styrelsen åtager sig hela kostnaden, erbjudande fri passage, visande sig frikostig och tillockande genom dettå öppna förfarande mera hederligt och nyttigt folk, än att utsätta sig för förlusten af större delen deraf, erbjudande ett förhatligt vilkor, visande sig såsom entrepenör och indragande genom detta småaktiga förfarande uselt och förloradt folk. Blott då skola vi kunna med facta och icke med ord segrande bekämpa den dåliga opinion, som i Europa bildat sig emot oss och med lätthet derifrån hafva de nybyggare, hvilka vi behöfva. Det är icke nog att hålla loftal öfver klimatets sundhet, den lyckliga geografiska belägenheten, jordens rikedom, omvexlingen af produkter, ymnigheten af de dyrbara grufvorna, utsträckningen af skogarna och fälten, prakten af belägenheter och stränder, den fria lagstiftningen i landet, för att inbjuda och tillocka emigranter; intet af detta skulle mildra, ännu mindre tillintetgöra den missgynnande opinion, som hvilar på facta; ej heller skulle sådana målningar besegra skriftställares och regeringars motsträfvighet att tillstyrka och tillåta sina landsmän och undersåter att i ett främmande land blifva offer för elände. Då en så högt uppsatt och så ansedd brasiliansk embetsman funnit sig nödsakad att medgifva, icke blott att det finnes en dålig opinion i afseende på de brasilianska kolonisations-företagen, utan ock att den hvilar på facta, så kan man vara fullt öfvertygad att dessa sednare icke äro diktade; liksom man ock af andra yttranden lätt kan inse, att det ifrågavarande tillbudet har sina ganska mörka sidor; by då det sättes utom allt tvifvel att en full återbetalning är omöjlig, så följer deraf, att äfven sedan de blifvande nybyggarne arbetat sig utur sin första träldom, för att aftjena det för transporten gjorda förskott, de icke kunna hoppas att derefter någonsin komma i oberoende ställning, ännu mindre förvärfva något välstånd. Ty att Regeringen i det längsta skall hålla sin fordran öppen är ganska naturligt. : Någon eftergift skall troligen icke äga rum förr än man finner nybyggaren alldeles urståndsatt att någonsin kunna betala. Å fuan hör man väl ft arvärnn hnmn: cftart värda