Aftonbladet – 2 augusti 1847, sida 3

vis är en läckerhet, cara, inhame, mandioca och andra rotfrukter för ganska godt pris. Men just derföre att anbudet tyckes vara så högligen lockande, så är meningen med dessa rader att varna mina landsmän, att icke obetänksamt låta sig deraf förledas. — Först och främst må man icke föreställa sig, att blott man kommer till Rio de Janeiro och der anmäler sig att blifva nybyggare, man med uppräckta händer skall blifva mottagen och transportkostnaden, om så fordras, utan invändning förskjuten. Brasilianska regeringen har icke förbundit sig att antaga allt folk som möjligen kunde tillströmma. Den som icke på förhand med vederbörlig underhandlare i Europa ingått öfverenskommelse, har ingen rätt att påcka på. Men äfven om i Sverige en sådan skulle finnas, så återstår dock att tillse, huru i sjelfva verket vådligt företaget kan vara. Artikelförf. säger väl: Man har anmärkt: som ett vackert drag af brasilianska styrelserna, så i äldre som nyare tider, att de alltid varit ordhålliga i sina löften till inflyttande europeer; om dessa blifvit bedragna, som beklagligen händt alltför ofta, så har det icke skett genom styrelsen, utan genom de köpmanshus i Europa eller Rio Janeiro, som öfvertagit bestyret med nybyggarnes förflyttning från hemlandet till deras nya fädornesland. Denna utsago är äfven så till vida obestridlig, som den vittnar för sig sjelf, att det verkligen funnits någon man, som gjort en dylik anmärkning. Men så förstådd, som skulle anmärkningens sjelfva innehåll vara hemtad ifrån, och vara ett uttryck af historien eller allmänna opinionen, nödgas jag erinra att den förnekas och vederlägges af båda dessa obevekliga myndigheter. För att bevisa detta, vill jag åberopa några författare och tidningar, hvilka i detta ämne hafva stort anseende och inflytande, och några handlingar, hvilkas vitsord icke kunna underkännas, samt derifrån anföra några yttranden. Professor Buttner i Hamburg säger i Bref öfver Förenta Staternan: Oaktadt nästan alla utflyttningar till Brasilien hafva misslyckats; oaktadt den beryktade sången: Brasilianska landet är icke fjerran har tystnat; oaktadt lord Stanley, genom lord Aberdeen, svarat brasilianska regeringen, att så länge den icke gaf tillfredsställande garantier, att de löften, som blifvit emigranterna gifna, troget skulle uppfyllas, det icke vore hederligt eller rätt att antaga brasilianska ministerns förslag; och att, på de i det åtföljande betänkandet uttalade skäl, drottningens regering icke kunde gynna utflyttningen till Brasilien; oaktadt allt detta — till och med om regeringen gåfye nödiga garantier för ett verkligt och noggrannt uppfyllande af dess gjorda löften, så bör man icke lemna ur sigte, att der finnes slafyveri, äfvensom att romerkt-kato!ska religionen der är den herrskande kyrkan — och det skulle vara till ett sådant land, som någon ville skicka tyska protestanter till nybyggare ? Doktor W. Stricker, sekreterare i geografiska sällskapet i Frankfurt am Main, öfver Tyska folkets utspridning på jorden: Aro tilläfventyrs de bedröfliga erfarenheter, som Hamburg redan haft i Brasilien, i afseende på sina egna söner, icke tillräckliga? Redan åtskilliga gånger hafva de brasilianska autoriteterna visat benägenhet att använda tyskar såsom de använda slafvar, antingen under sken af kontrakter eller genom ö:pet våld. Ett försök af denna art gjordes år 4838 i Bahia, hvarest ett fartyg med emigranter inlöpte; men det misslyckades genom några tyskars mellankomst, hvilka tjenade i den kejserliga krigshären, som då belägrade staden. År 1837 inskeppades i Hamburg 300 tyskar, engagerade af en engelsk agent; det i Hamburg undertecknade kontraktet uppgaf dem såsom fria nybyggare, bestämda till Amazonfloden, dit de också gingo; men anlända till Para qvarhöllos de såsom fångar ombord på krigsfartyg i 3 månader, och efter mycken försvagning blefvo de, hvilka öfverlefde sjelfmord, hungersnöd och pest, använda vid svåra och för helsan skadliga arbeten, som tillskyndade många döden, och det lilla antal, som undkom, blef tvunget att sedermera afresa till Rio Grande da Sul och der tjena emot rebellerna i 3 år utan sold. Detta är ett factum, bekant genom diskussioner i Brasilianska lagstiftande församlingen; och en af ministrarne 4838, hr Monteiro, förklarade till och med offentligen, att det icke var passande att inlocka emigranter, för bristen på politisk sikerhet i landet. Det är blott få år sedan tyska: nybyggare, förda från Hamburg till Pernambucco, der blefvo genom vapenstyrka nattetid satta ombord på krigsfartyg och förda till Rio Grande, der de blefvo tvungna att, utan sold och så godt som nakna, strida emot insurgenterna .... Den 44 Juli 4844 ingick provincialstyrelsen öfver Rio de Janeiro ett kontrakt med huset Delrue i Diänkirchen; sista vilkoret af detta kontrakt lyder sålunda: hvarje afsteg ifrån de anförda fordringarne, i afseende på nybyggarnes förmåga och moralitet, befriar styrelsen ifrån dess ingångna förbindelser : en klausul, mycket passande för chikanen! Mera skickliga pennor hafva redan granskat vilkoren i detta kontrakt: enligt dess innehåll är den skenbart höga daglönen, hvilken här lofvas, just densamma som vanligen gifves för hyrda slafvar; ej heller är den tillräcklig för nödigt underhåll åt arbetare, utsatta för en brännande sol, hvilkas helsa undergräfves om drycken blott består i oblandadt vatten; det är derföre omöjligt för nybyggare att kunna frilösa sig, hur mycket han än må hushålla. Lägg härtill, att legoarbetarne och i synnerhet qvinnorna äro offer för den sämsta behandling; och att svårligen någon hvit skall kunna uthärda ett sådant lif i 2 års tid. Samma år (1844) offentliggjordes ett kejserligt dekret, hvilket pålägger lika tryckande förbindelser: den lofvar fri passage åt åkerbrukande nybyggare, men under vilkor, som rent af gör dem till regeringens trälar ; det fordras att de icke må begifva sig utom provinsen under loppet af 3 år, att de icke må ega jord och icke kunna handla, så länge de icke godtgjort kostnaden för sin passage.n I Augsburger-tidningen för den 42 Okt. 4845: Man måste taga i betraktande, att den närvarande lagstiftningen i Brasilien hindrar säkerheten af emigrantens egendom, och framförallt att det är nästan omöjligt att göra ett jordköp, som har gällande kraft, eller några testamentariska dispositioner,