Aftonbladet – 2 augusti 1847, sida 3

träffa jag unga frun i köket, och då fråga jag henne, om hon ville köpa ett grant, grant flor för godt köp .... Var det första gången, du talte vid henne? Ja, och hon skulle få det för tre, fast det kosta en och tjugu daler... och så blefvo vi småningom bekanta . . . . Betalte hon det? Ja, på stund, det var ingen fråga om det.x Vidarelp Och så tog hon af mig två stora silkesdukar, och två florshufsor, och flor till två stycken förkläden, som hon tänkte ha, när bon skulle agera, och så ....) Nå, vill du ut med sanningen? ... Betalte hon det med ? Nej ... Och när jag staji en stund och talt vena, så bad jag henne gömma tio riksdaler, som jag inte tordes ha hemma hos mig. Hvar tog du silkesstrumporna ? Jag vet inte af några silkesstrumpor, nådi lagman ! Kära gamma! När du har bekänt allt det andra, så kan du så gerna bekänna det här ock... vi veta ju i alla fall, att du har tagit dem .... . Ja, efter nådi lagman vet det, så kan jag väl säga det med. Jag tog dem i strumpboden hos Riccis Och dem tog hon också emot ? Ja, och hon sa: Sexpar ska jag behålla sjelf, och de andra ska jag sälja åt de andra spektakelmamsellerna., Polismästaren vinkade, och en gevaldiger gick att upphemta Albertina. Hon hade uppvaknat för ungefär en halftimma sedan, och visste i början ej hvar hon var: hon trodde sig drömma; men småningom återkom medvetandet. Sömnen hade så till vida styrkt hennes uttömda lifskrafter, att hon kunde tänka redigt; hon trodde sig inse ändamålet med den falska anklagelsen, men utgången ur denna jemmer... hvar skulle hon finna den? Nu hörde hon nycklar slamra... en dörr öppnas... darrande såg hon sig om. Det miste hafva varit ett rum bredvid hennes, ty hon hörde sorl af flera menniskor och en grof karlröst säga: Kära herre, lät inte slå mig! Jag försäkrar, att jag inte stulit plånboken!... Hör du, din kanalje! tror du, att en hög embetsman vill ljuga på dig? frågade en annan. Mera förnam hon icke, ty gevaldigern kom, för att föra upp henne till förhöret. Oaktadt flera timimars lidande och henrves förstörda kläd el, var hon intagande skör