Aftonbladet – 31 juli 1847, sida 2

träffligt. Det var verkligen Eugenie, den bedragn2, och lik. väl innerligt älskande, och man kunde omöjligt utan deltagande skåda hennes djupa lidande. Också voro de flest: damernas näsdukar våta, och karlarne, intagna af kärlek loch beundran, förklarade öppet, att hon var skönare är Fredrika Löf, och skulle bli en långt större aktris än fiu I Marcadet. Adelheim var denna afton verkligen beklagansvärd: han måste vara der, måste oupphörligt vakta sig för Sparrens I lurande sarkastiska blickar, låtsa kallsinnighet, under dei hans inre stod i låga... Lasten straffar sig sannerligen hårdast sjelf. Endast en af de öfriga närvarande var olyckligare än han: den beklagansvärda Charlotte. Allt sedan den förskräckelsens dag, då grefven så oförsynt omtalade sin böjelse för Albertina, och så fräckt prisade hennes behag, hade hon småningom nedsjunkit i ett allt djupare svårmod, och endast fruktan för hennes mans obilliga hårdhet tvang henne att le. Genom deras sorgsna utseende ådrogo sig tvenne barn i Paris ett resande fruntimmers uppmärksamhet. Hon frågade modren om orsaken till deras bedröfvade uppsyn, och erhöll till svar: Den är mig en gåta... både deras far och jag aga dem derför strängeligen hvarenda dag, men ingenting hjelper. På sitt sätt agades Charlotte äfvenså för sin bedröfvelse. Emedan hon lefde i den falska öfvertygelsen, att Albertina besvarade hennes mans böjelser, hade hon hos honom knäböjande bönfallit om att slippa vara närvarande vid den triumf hon förutsåg att hennes rival skulle vinna. Förgäfves! Jag vill det... sade han... och hon måste lyda. Då, när hennes mod var nära att sjunka, smög kamrer Berg sig till henne. Genom halfva häntydningar lät han henne gissa sanna förhållandet, och bad henne hafva tålamod med en make, som i sjelfva verket älskade henne. I gåtlika, obestämda ordalag förespådde han henne, att Adelheim snart komme att återvända till henne, och lade sina ord försigtigtvis så, att, om ock Charlotte i ett kärleksfullt ögonblick yppade för grefven hvad han sagt, skulle denne, långt ifrån att förtörnas, snarare anse sig honom förbunden. LA Dagen efter den, då Eugenie blifvit gifven, besökte Louise sina vänner, och såg högst nedslagen ut. yHvad felas dig, söta Louise? frågade Albertina med oro. Ack, min bästa du! föreställ dig, att jag nödsakas resa bort! Att jag i detta kritiska ögonblick måste lemna dig!