Aftonbladet – 31 juli 1847, sida 2

lidsfördrif inom till och med förnäma familjer. En mängd vackra prof på detta konstslag funnos, som sagdt är, på d nna exposition; om man än måste tillstå, att de icke utplåna minnet af de äldre, och man skulle fåfingt här sökt något motstycke till det sanna konstverk i denna genre, som för ett antal år sedan ägnades åt expositionen för de nödlidande i Dalarne af tre systrar ur ett bland de första aristokratiska busen i Skåne. De som sett denna mästerliga målning i tapisseri öfver ett ämne ur W. Scotts Ivanhoe (Tempelherrens flykt med Judinnan från den brinnande borgen), kan ej lätt glömma den, och hafva blifvit granntyckta alltsedan i den vägen. Mesta uppmärksamheten nu ådrog sig utan tvivel fru Lemches divansbordsmatta (2 562) genom sin storlek och smaken i ornamenternas anordning och utförande, samt fru Schleys eldskärm (JM 646) i perlsöm, en historisk tafla med korrekt teckning och väl nyanserad kolorit. I sednare hänseendet ansågs äfven en annan historisk tafla (ME 1244) äga mycken förtjenst; konstnärinnan hade ej uppgilvit sitt namn. — At nätta hårarbeten (M 41029, 10530, 1140) bade millne E. Nettergren och Sulma C. C. Krok offrat en talang och smak, som sannolikt skulle ådragit sig mera uppmärksamhet, om de ägnats åt mera tacksamma konstslag. Fru Tholtander hade ur sin artificiella blomsterfabrik lemnat en bukett (JV 1970), hvilken, likasom hennes arbeten i allmänhet, kunde jemföras med dylika saker från Paris, der hon lärt sin konst. Den utgjorde här ett passande fyllnadsornament i en af de präktiga silfverpjeserna, utan att någondera fördunklade den andra. Fiu Feychting uppträdde med ett varieradt assortiment af guldslagarearbeten (ME 1948); icke blott vanligt bladguld cch bladsilfver af flere sorter, utan äfven bronsfärg i många skiftningar samt blyfolium. Dessa artiklar äro väl icke att räkna bland fruntimm:rsarbeten, utan fabriksprodukter, men då de råkat förbigås hittills, nämne vi dem nu, såsom förtjenta af mer uppmärksamhet, än de måhända i allmänhet vunno. Ty värr skulle vi få en icke så ringa efterskörd i öfrigt af hittills förbisedda eller alltför flygtigt skärskådade föremål ibland expositionskatalogens 2007 numror; men vi våga icke taga läsarens tålamod i anspråk för ännu en eller annan artikel, hvarmed denna öfversigt då skulle tillökas ytterligare. Innan vi sluta, kunna vi dock ej underlåta att ur det rika förrådet nämna några få. Ir Joh. Engström, gesäll vid hr Hultings pianofabrik, hade framlagt en liten terzerol af egen uppfinning och en sinnrik mekanik. Den var utrustad med 6 pipor och så inrättad, att man blott behöfde sköta trycket, för att omedelbart efter hvarandra lossa alla 6 skotten. Med ett par sådana terzeroler skulle en ensam resande i Calabrien eller Mexico kunna hålla stånd mot ett dussin vägriddare, i fall han utom terzerolerna vore väpnad med nödigt lugn och ögonmått. Ty värr kunde uppfinningen äfven komma till pass för mången enstaka boende familj i våra egna bygder. Af en bondedräng vid namn Jonsson, utan. uppgifvet förnamn, men blott med anvisning på boningsorten Wadstena, hade expositionen en fint utskuren korg af kortpapp, ett arbete som vittnade om särdeles smak och anlag för ornamentsti!, och derigenom påkallade både uppmärksamhet och uppmuntran åt konstnärn. Vi nämnde bland de nya kemiska produkterna att här äfven fanns ett prof på fosfor af) br C. W. Eneberg frin Blecktorret i Stock-. holm; men vi kunde ej mer än nämna det, ty vi hade icke sett det, samt sökt förgäfves efter dess nummer (4969). Slutligen upptäckte vi, senom katalogens efteråt bifogade lokalhänvisning, alt det var att finna inuti sjelfva spi.eln andra exposition:srummet. Vi och andra med oss hafva nu beskådat denna vara, och vi böra illigga, att kännare enhälligt ansågo den jemnod med det bästa, som man ifrån de förnämta utländska fabriker kan erhålla af detta nu nera så använda råämne. I