Aftonbladet – 31 juli 1847, sida 2

Mocn i anledning af de förfärliga reverserna hade fru Mäller, i ett enskildt samtal med Albertina, tagit illa vid sig, och häftigt beklagat de frestelser och olyckor, hvilka hotande omgåfvo den dramatiska konstens qvinliga personal, mer än andra. Detta anförde Albertina. Ser du då inte,, svarade Louise, att det är hennes eget intresse, som förmår henne att tala så. Hon fruktar din röst, din figur. . . Jaz men fru Marcadet höll också en jeremiad öfver teaterns qvinnor. Louise var nära att kikna af skratt. Nå, om någon har skäl att afundas dig ditt utseende, så bör det visst vara hon... hon är ju så förskräckligt ful. Men en god aktris., Det medgifs... Men Fredrika Löf målte väl åtminstone inte behöfva afundas någon... N Skönhet ... menar du. Åh nej! Men har äfven hon beklagat sig öfver den törniga bana, hon beträdt? Albertina teg. . Hon är vacker, fortfor Louise, det kan inte nekas, och får kungen trumfa i henne en roll, så spelar hon den väl, det är sannt... men läsa den innantill kan hon inte, och uppfatta den kan hon ännu mindre... Således fruktar hon dig, som kan begge delarne, och dessutom är en smula vackrare än hon. Med ett ord: Louise lyckades att besvärja den uppstigande stormen, och Albertina, som börjat älska den dramatiska konsten, stadnade qvar. Ehuru hon förklarat, att hon utan sin mans tillstånd! aldrig skulle beträda tiljorna, hade hon likväl låtit ölvertala sig att inom en mindre cirkel spela Eugenies roll, i dramen af samma namn, en pjes, som På sin tid gjorde furore. . Ämnet är engelskt. En rouå af rikets första stånd insmyger sig i en god familj, och ingår ett hemligt giftermål med Eugenie, hvartill hennes faster lemnar sitt bifall, men bar valt till prest en förklädd person.. Se der den egentliga intrigen! Sedan man deröfver gråtit i fyra och tre fjerdedels akt, får man i sista scenen se, att allt går förträffligt. Denna drame larmoyante, skulle ges på barnteatern i operahuset. Spektakelaftonen kom. Louise hade åtagit sig Albertinas klädsel, och använde alla medel att förhöja sin väns behag. Hon var också rörande skön och gaf sin roll för