Aftonbladet – 29 juli 1847, sida 2

sig göra li!, lugna grefven i afseende på den felsligna förhoppningen alt på lasorettet blifva Alb:echt qvitt. Ty, hvad madamen så djerft uttalat, var verkligen sanningsenligt: minst två tredjedelar af de olyckliga sjuklingarne, som intogos der, omkommo sf vanskötsel och elände. Man hade all anledning att tro Albrecht blifva en af deras antal. TJUGUNIONDE KAPITLET. Menniskors, äfvensom idters, hätskaste motståndare blifva icke sällan deras varmaste onhingare och vänner. Irin att vara teaterns häftigaste antagonist, hade vir prostinna blifvit en af dess största beundrare, och, i stäljet för att i den se en pestsmittad ort för sederna, ansåg hon den numera såsom deras yppersta skola. Albertina, som till och med var befalld att bivista alla representationer, och naturligtvis skulle ha något sällskap, åtföljdes ständigt sf cin svärmer. -Om den unga frun handlat så af politik, kunde hon ej uppfört sig klokare, än hon nu gjorde ef bara modesti. Hennes svärmors ålder, titel af prostinna, dess vördnadsbjudande gestalt, de:s okon:tlade väsen, dess prålfria och dock städade klädsel... allt bidrog att i teaterpersonslens ögon skänka Albertina ett anseende, som hon aldrig annars kunnat erhåila. När nu prostinnan på en gåpg var sin sonhustrus gouvernanle och svivante, så miste vården om den Lilla Albert anförtros åt en hustru, hvilken bodde i buset, densamma, hvilken genom sin tjenstaktighet under Aiberiunas sjukdom kommit i närmare beröring med dem. En qväll, då fruntimren, mycket glada och upprymde, återkommit från spektaklet, och Albertina hade fallit på knä vid silt sofvande barns vagga, för att bedja till Gud för den lilla, för den frånvarande fadren och för sig sjelf, starnade qvinnan qvar, ehuru hon tagit afsked af prostinnan. Hon tycktes vilja afvakta slutet af Albertlinzs böner, för att taga godnatt af henne. Hennes blicker hvilade på de båda sköna varelserna. Herre Gudl utbrast hon sluteligen, :å olika det är för barn ändå! En sådan skötsel den der lilla får likväl i jemförelse med minga andra! Ligger ban inte der, söt och rar som cn prins, under det... Herre min Gudl... ,Hyad är det, kära madam? frågade prostinnan och Albertin2, nästan på en gång. Madam suckar så djupt? ,Ja, jag må väl sucka! Herre Gud trösta mig för ett sådent elände! Det är ett eländets barn hör i trakten, och det arma kräket ligger Idödssjukt till. Jag lofvade den ångestfulla modren, att jag skulle fråga prostinnan, sem är så snäll doktorinna:...