Aftonbladet – 29 juli 1847, sida 2

Bland besegrat det våldsamma tyranniet; må det pmisstro det listiga tyranniet, så framt det icke vill förlora alla frukter af sina ansträngningar (Ja! ja! Bifall!) Se der, mina herrar, huru, på Walpoles tider, Englands bästa medborgare talade och handlade. Hvarföre skulle icke våra afsigter vara lika lojala? Skulle vårt språk vara mindre modigt? Man är för mycket böjd att förblanda moderation i åsigter med svaghet i handling; det är en beklaglig konfusion, mot hvilken jag känner ett behof att protestera. (Bra!) Ju mer moderata åsigterna äro, desto kraftfullare bör uppförandet vara. Ju större garantier man gifvit åt ordningen, desto större pligter har man mot friheten (Bral. Att för styrelsen utmärka de klippor, mot hvilka den kan stranda, är icke detta att rädda henne, i stället att förderfva henne? Huru mycket man än gjort för att försoffa och döfva den anda, som föddes till lifs 89 och 4330, lefver dock denna anda ännu; olyckliga de, hvilka, troende den död, hädanefter anse sig fritag-: na från redovisning inför henne. (Uthållande bifall.) Jag återkommer, till slut, till det speciella föremålet för denna förening. Frågan är att genom en laglig, konstitutionell, fredlig reform återupprätta julirevolutionens principer, dessa principer, hvilka nyss så vältaligt ånyo blifvit försvarade af min vän br Barrot. Det är fråga om att rycka Frankrike undan den systematiska bearbetning, hvarför det är ett alltför tåligt offer. (Bifall.) Vi kunna det, om. ud alla vilje det ihärdigt och med endrägt, utan anklagelser mot det förflutna, utan anticipation på framtiden. (Bra!) Det är omöjligt, om vi oupphörligt framkasta våra olika antecedentia och våra skiljaktiga förmodanden. J kännen historien om de begge arna, hvilka på sjelfva sin bröllopsdag rå åtade i tvist och stölte sig med hvarandra, em ena ville att deras förstfödde son skulle b solda och den andra ville göra en kyrkans tjenare af hojden var att de lefde skiljda och att sonen, det oskyldiga föremålet för deras tvist, aldrig sig verlden. (Skratt, bifall.) Innan vi begynna tvista om bvad vi skola göra med vår son, låtom oss vänta till dess han blir född och vext opp en smula. För min egen cel är det en idt, hvilken jeg, under alla politiska skiften, aldrig upphört att ned fasthet, med värma, ja jag kunde nästan säga med häftigbet eftersträfva: det är en parlamentarisk styrelse Men i min tanka är denna styrelse förlorad fö Frankrike, om lagen af 4834 icke allva erligen modifieras. (Sannt, sannt!) Desta är en sorglig öfvertygelse, som med de gamla reformvännerna för och dagligen bör förena nya reformyänner. skulle kunna ådagalägga, alt de som sednast kommit in på detta fält, icke äro de mir nda, bh och att deras motståndare smäda dem, då de tillskrifva deras förändring jag vet icke hvad för en eländig taktik. I två ord: jag vill reformen, emedan jag, icke under någon förevändning, icke under gon form vill den personliga s tyrelsen. (Långvariga bifallsrop.) Detta är, som mig synes, ett skäl, lika godt som många andra. (Ja, ja! Bra!) Jag tockar er, M. H., för den välvilja, hvarmed j hafven afhört mig. Jag ser deri en liten belöning och mycken uppmuntran. (Uthållande bravorop. LifPrisidenten. Hr Eenard, presid valkommitteen i BRoucn, har ordet. Hr Scnard föreslog en skål för staden Paris och förenade dermed en för dess representanter — — Då under icke nog beklagansvärda inflytelser, yttrade talaren, det poiiti iska lifvet tyckes färdigt att dö ut och största entalet af våra deputer förtjusning gå alt i den Kn erielia kohorten s isfaktion för enskilda vyler elle tressen, som dceras fullm akt ai upphört att kämra för ar 44 representanter för Sön des icke mindre än elfva uppriktig t til! gifna d sociala fortskridandet och landets a Pet kommer dereaf, ati Paris valkollegierna är rika, och de medborgare, som bilda dessa, äro Nifliga och tiligifna, det är derföre, att maktens hotelser och förföljelser äro vVanmäktiga mot mä hvilka det är en omöjlighet att isolera, att från beröringen med alla andra, från det alr tänkesätts inflytande! M. H.! Jag är lycklig att kunna tillägga, att den stad jeg tilihör, Rouen, har samma orsaker att tacka för samma framgångar. Af dess fyra deputerade äro trenne här; då hvad de andra departementen af SeineInferieure angår, hvarest kanske samma anda och samma intressen herrskar, vi icke kunnat erhålla mer, än ett val af åtta. (Uthållande bravo). oo M. IH! Måtte icke vårt rärmande till hvarandra vara utan frukter för oss, och må denva förening i det ögonblick, då vi sysselsätta oss med valreformen, lära oss den riktning, hvari vi böre söka botemedlet för det onda hvaraf vi lida. Det onda är omätligt, och medlen deremot äro tvifvelsutan mycket ovissa och mycket svåra. Vi inberga nu i all deras bitterhet, frukterna af ett system, som med cn så fördömlig ihärdighet blifRENNIE TENS PATA GA FL VDA HRK TIL ELD LETADE ent i oppositionella