Aftonbladet – 29 juli 1847, sida 2

föra bort den stackars gossen till era förbannade hål, der på sin höjd hvar tionde genom ett Guds underverk blir vid lif. Han ör hederlig mans barn, fast han råkat på villovägar., Grönstedt, som hede sina skäl att skona den förmögna krögerskan, svarade: Nå, nå, min kära madam! styr sin tunga, och betänk, om hvad och om hvem bon talar! Det är inte värdt att han står hör och pratar persilja! Just derföre att jag vet, båd om hvad och hvem jag talar, så talar jag så här. Tror han inte, att jag vet, hur det går till i edra sjukhus? Alla, som der ha något att skaffa, ska ha sin del, och doktarne med, för det att de ska göra så bär... med er! Hon satte sin hand med utbredda fingrar för ögonen. Och, för att lägga lök på lsxen, så roffa vaktmästarn och hans hustru allt, hvad de andra herrarne lemnat qvar. Får era sjuka nånsin rena lakan oftare, än julafton? För si då skall direktion syna, då, gubevars! Och maten sen! Gud låte mig aldrig bli tvungen att äta såna röror! Och brödet sen! Är det inte svart, som Guds heliga jord? Mina grisar få bättre bröd, derför lefva de, när edra stackare dö! Om den satans kärngen ändå unnade dem ren dryck, men samma ämbar, som hon bär in det usla squalet i, som kallas soppa, och deras dricksvatten, begagnar hon till hvarjehanda ... och dit skulle jag låta föra en så vacker gosse... han är tydligt hederlig mans barn... det har jag sagt och det säger jag. Nej, min kära fanjunkare, det blir ingenting af. Och prosterar han vidare på det, så lagsöker jag honom för sin räkning, som inte är för vacker på tre års tid, bara trehundra riksdaler, ser han, och det för såna här fuffens, som han gjorde med den bär stackarn. Hvad skulle han fylla och värfva honom för? Och så talar jag om, hur det gick till då om qvällen; jag kan visa rökningen på hvad som gick åt för tre man, och det för sjelfva Sparren, för ser han, jag är den enda krögarmadam i hela Stockholm, som aldrig stått för embetet, jag... Nu började andedrägten tryta henne, och han beslöt att göra ett ytterligare försök. Men, min kära madam, hvem skall ersätta henne kostnaden? Kostnaden, ja, kostnaden frågar jag inte efter... jag sköter honom för inte... han skall få både sund föda och rent brödvatten med lingon uti till dryck. Besegrad måste Grönstedt gå ur striden, för att, så godt