Aftonbladet – 28 juli 1847, sida 3

indien finns det ju en myra, som kan undergräfva hela bu och — hvilket litet kräk är icke en stackars myral Efter denna monolog smög han sig ur salen, och tas sade sakta, som en katt, uppföre trappan till Aspelundsk våningen. Kommerserådinnan hade bjudit honom in till sig i sit skafferi, och tiden till denna smakmåltid, der det vankade pastejer och gammal: mallaga, var nu inne. Det blir inte en bagarskorpa och surt vin ifrån Tr Remmare det här, som hos grefvenn, hviskade han för si; sjelf, i det han läste igen dörren. Nå, nå, att trakter mig på det sättet bar jag nu ändtligen vänjt honom a medl!) Kommerserådinnan tittade ut ur sn handkammare, frå hvilken en liten blinddörr förde till salen. Hon vinkade, insläppte sin: gäst, och ef:er de vid. dess förtroliga tillfallen vanliga komplimenterna; utbrast hon uta omsvep: Vet han, min bästa Berg, att jag inte mera förstår mi på hur det går till här i huset! det är som när man gå i åskväder. Min! man oroar mig mest,.. ni måtte väl s hur olik han är sig? . Berg gjorde ett jakande tecken med hufvudet. Han kan sitta hela stunderna stum, som en fisk, oci så blir han i en hast, som han inte vore rätt slug; t. ex i går domderade han och påstod, att jag var ovårdig, oci trälte på mig, som jag vore en riklig slamphampa.., Har målte visst aldrig lefva länge... och hvart skall jag då te vägen, stackare, om jag blir enka? Ahl!... det är ju inte sagdt... Kommerserådet är ju en man i sina bista år. ,. fast, det är sannt... lif och död stå i Herrans hand;.. men... om till äfventyrs så händer så är kommerserådinnan så Tik. .. Rika mig hit och rika mig dit, så vore jag lika olycklig! Adelheim regerar, som vore han herre i huset, och ser ut som: ett åskrnoln .. . Om bara inte min stackars Charlotte vore, skulle jag nog lära honom veta tois, jag, ... men nu... Vet han, Berg, jag vill svära på, att grefven : tysthet är elak emot henhe!... Hvar hans dulcinejor bo, är jag inte i stånd att få reda på, men att :han lefver med grefvinnan, som om de vord skiljda till säng och säte, det är säkert... Och min stackars Charlotte är bara tjugu år!.,. Hör, Berg! om man skulle göra honom svartsjuk . ..n För Guds skull... afbröt Berg, som denna gång talade uppriktigt... låt en så olycklig tanke fara! Något sådant skulle han visst högeligen önska sig! Nej, vi patien