Aftonbladet – 28 juli 1847, sida 3

qväma och till en del förlamande former, inom hvilka denna är stängd och fördelad i det nuvarande fyrkammarsystemet, likväl visat sig lifligare från pluralitetens sida vid inträdet af hvarje ny riksdag. Hvad sjelfva de förestående valen beträffar, måste man anmärka, såsom någonting eget för vårt land, den barndomens menlöshet, hvari vi ännu befinna oss, att här. sällan eler rättare aldrig, såsom i andra representativa samhällen, kommer i fråga, alt kandidaterne till representanter på förhand afgifva något programm, det vill säga göra några offentliga, bestämda och motiverade förklaringar huru de tänka sig den eller den vigliga samhällsfrågan. Det är ett ytterligare och i sanning det: mest talande bevis på det grundfelaktiga uti representationssättet, alt riksdagsmannabefattningen ännu af mången mera anses för en börda, än en plats att söka och eftersträfva, hvilket åter gör, att de väljande å sin sida ofta nog måste skaita sig lyckliga alt kunna få ett ombud, som är i allmänhet kändt för en redbar,, sjelfständig karakter och ett upplyst förstånd, utan att i öfrigt så noga forska efter dess åsiglter ispeciella lagfrågor eller i allmänna husbållningen, der icke sådant, i afseende på något visst särskildt ämne, föreskrifves of något privatintresse, såsom t. ex. i Norrköping, der alltid riksdagsmennens tänkesätt i afseende på tullfrågorna tages i betraktande. Vid ett sådant förhållande, och under flera särskilda omständigheter dessutom, som tillhöra det nuvarande tidskiftet, kan det måhända synas äfventyrligt, att med någon bestämdhet försöka ställa de blifvande riksdagsmannavalens oeb riksdagens boroscop, särdeles i afseende på den uten tvifvel för alla intressanta frågan, buruvida pluralitetens politiska firg inom de tre valda stånden på det bela skall komma att blifva ministeriell eller förete en karakter af opposition emot regeri ingen. Det oaktadt tro vi oss likväl kunna våga en sådan spådom. Borgareoch Bondestånden bafva nemligen under de bida sistförflutna riksdagarna visat en så bestämd tendens i vissa politiska vitalfrågor, såsom t. ex. i afseende på representationsreformen, i frågan om koncessionr af de privilegierade intressena åt den allmänna medborgerligheten, i sina fordringar på reform af läroverken och rörande försvarsverket, att något misstag derom icke är möjligt. Så vidt vi kunne begrips, finnes ingen anledning att opinionerna i dessa hänseenden hos majoriteten undergått någon förändring under de trenne sistförflutna åren, de hafva fastmer befästat sig i samma riktning. Man torde då äfven kunna taga för afgiordt, att valen åtrainstone i dessa stånd nu skola utfalla i samma anda, som till de förra riksdagarna. Huruvida riksdagen skall framstå i karakteren af opposition eller såsom ministeriell, måste i följd deraf naturligtvis bero på den fråsan, huruvida regeringen hufvudsakligen adopterat enahanda te endens, hvad nyssnämnde ämnen beträffar. Det är denna fråga, som vi redan vid några föregående tillfällen trott oss höra besvara med nej, och framställa den tankan, huruvida icke snarare en viss obenägenhet visat sig för samma tendens, så vidt den står isammanhang med det demokratiska elementets utveckling; och den närvarande tidpunkten kan lemna ett lämpligt tillfälle, att snart åter upp-! aga detta kapitel till behandling. VETTSTATEREN UTSIGTERNA FÖR DET FRIA HANDELSSYSTEMET I PREUSSEN. Preussische Allgemeine Zeiltung — Preussens ficiella blad — för den 9 dennes, innehåller vörjan till en series af artiklar rörande Grundatsen för tull-lagstiftningen inom tyska tullöreningen. I detta half-officiella dokument förklaras utryckligen, att en revision af tulltariffen nödvändigt måste afse en nedsättning i tullafgifterna ill åtminstone 40 procent af varans värde. Denna så otvetydiga förklaring inledes genom renne satser: Alt syftemålet med tullföreninsen är, alt efterhand införa den fria handelns ystem; att erfarenheten talar för handelns friat ARh att Jå måna af da nuvaranda tull. I I i I