Aftonbladet – 27 juli 1847, sida 3

är, så tag din florsbufva! Du behöfver den nu, för att dej är kallt, och i morgon för att det är varmt. Albertina gjorde så. Sedan hon spisat påtog hon sir kappa, hatt och florshufva, och skyndade in till: Louise, fö! att taga brefvet och tillika afsked af sin vän. Hon var knappt inom dörren, innan Louise; liksom 2 förseelse, släckte ljuset. Mia allrasötaste Albertina, hit med din kappa, hatf och hela rustningen! Jag måste till stan i ditt ställe; du hotas af den allrastörsta fara, Om du ej lyder mitt råd. morgon skall du få veta allt; men fort nu, att inga mi:s tankar väckas! Tyst, inga invändningar! din välfärd bero derpå!n Louise nästan slet kläderna till sig af Albertina. -— Dröj qvar här i mitt rumpy, tillade hon hviskande, til dess du hör en ridande person med ett spö raspa öfvel fönsterrutorna, och sög Margrete, att jig ville surprener: baron. Hon drog florshufvan öfver ansigtet, öppnade dörren; och sade sjelf bra nog högt: Adieu nu, söta Albertina! kom tidigt igen i morgon bittida! Det är så ledsamt efter digl Ogonblicket derefter hörde Albertina den bortilande vagnen, och först efter tio minuter, de längsta i hennes lefnad, gafs det af Louise nämnda tecknet på fönstret. Kammarpigan skrek till af förskräckelse vid åsynen af Albertina; hon hade ju nyss sett henne fara bort. Albertina upprepade, småskrattande, sin lexa. Den unga frun gick nu till sängs, ehuru hon var öfvertygad om, att ej få en blund i sina ögon. Imedlertid åkte Louise till staden, och saknade ej god id till reflexioner. På Nockeby bro upphanns hen af den ridande personen. . Godt, tänkte hon, jag tycker bur perplex han skall liln Vid tullen beslöt bon att gifva noza akt på den väg, cusken körde; enligt hennes förmodan ganska riktigt: Jasobsbergsgränd. S:ängde så af åt höger och stadnade utanör ett stort stenhus, som hon ganska väl kände. F hast eftersåg hon, om ljuset i hennes blindlykta brann; VASS ort v des, och, oaktadt det obegväma foteteget,