Aftonbladet – 24 juli 1847, sida 3

tror ni om den, sedan den blifvit dramatiserad, d. v. s. gjord till teaterpjes? Att jag då ser personer utföra det, som i sagan endast berättas ..: ungefär som jag föreställer mig flera menniskor tala i ett rum, och en enskildt står i en halföppen dörr och ser dem, utan att sjelf vara sedd.n Af hennes talande ögon märkte Konungen alltför väl, att hennes föreställning om saken ännu var mindre klar, men han blef intagen af svaret och yttrade: Bra, fru Wäsström! Af er hoppas jag bilda en god aktris!... Z:bet! Ni låter ge fru Wäsström hofrättsrådinnans röle i Den ena för den andra; den lär hon sig utantill väl. Hon kommer att medfölja teaterns ledamöter till Drottningholm, der de om några dagar infinna sig för att gifva den opera vi i dag låta repetera, Stenborg! Ers Majestätl? Ni ger ju Kronfogdarne i qväll... lemna fru Wäsström ett par biljetter! Af konungens glada uppsyn insåg fru Muller, att Albertina behagade honom, och hans sista ord uppfyllde henne med harm och bäfvan. Aldrig hade Klytemnestras scen, der hon rasar, lyckats henne så väl: hon sjöng gudomligt. Repetitionen var slut. I glansen af den kungliga nådens gloria stod Albertina qvar, Omringad af alla, och alla täflade om tillfälle att få säga henne några smickrande ord. Stenborg frågade hvar hon bodde, och, sedan hon besvarat det, yttrade han: Det är för långt för er, att nu på hösten gå den vägen, jag skall ha den äran att skieka vagn... hur många biljetter befaller ni? Albertina ihågkom sin svärmor och bad om tvenne. Jag skall skicka dem med kapelldrängenp, som åtföljer vagnen.n Kom nu, fru Wäsströmlb sade fru Möller. De lemnade salen. -—— —— — — -— — Vi befinna oss nu, på aftonen, vid ingången till Stenborgs teater, der prostinnan och Albertina stego ur. I förstugan värseblef den gamla frun ett föremål, som, om hon sett det fjorton dagar förut, säkert gjort, att hon hellre med egen hand nedstött Albertina i Norrström, än tillåtit henne att beträda teatertiljorna. Der funnos nemligen, såsom vanligt vid teatrar, fruktmånglerskor, och ett konditori, den tiden sockerbagarstånd benämdt. Invid dessa uppehöll sig en nästan fullväxt, ganska vacker flicka, men med fräck uppsyn. Hon stod omgifven af en hop herrar,