Aftonbladet – 24 juli 1847, sida 3

förande eller för uppassnings bestridande, tillkomme, under utöfningen af deras befattningar, enahanda hägn och beskydd, som i statens tjenst varande tjenstemän och betjente. S 22. Uti skiljonämnds protokoll intages ej annat än namnen på dem af nämndens ledamöter, som äro tillstädes; en kort rubrik på de ärender, som för dagen handläggas: skiljonämndens yttranden samt de förlikningar, hvilka, parterna emellan, kunna träffas. Inför skiljonämnd afslutad förlikning anses lika bindande och gällande som den, hvilken inför domstol träffas. 23. 41:0 Om ledamöterne i skiljonämnd ej sjelfve vilja åtaga sig protokollsföringen vid deras sammanträden, må de derom anmoda den, till hvilken de hysa förtroende. 2:o De utgifter och kostnader, som hos skiljonämnden kunna förekomma, skola godtgöras af stadens fabriksidkare. 24. Skiljonämnds yttranden, äfvensom förlikningshandlingar och utdrag af nämndens protokoll, skrifvas på ostämpladt papper, samt utlemnas utan afgift till vederbörande parter, då sådant begäres. NA Ur Calmar-Posten meddela vi följande underdåniga replik på Konungens Befallningsbafvandes i Calmar län och kronofogden Robacks underdåniga förklaringar öfver friherre Carl Raabs besvär, angående förhindrandet af mötet vid Gamleby. l Stormäktigste, Allernådigste Konung! Emot det utlåtande Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län och kronofogden Roback afgifvit och låtit offentliggöra, i anledning af mina besvär öfver deras sammanstämmande åtgärder till förhindrande af ett sammanträde i vissa för oss angelägna ärenden, vågar jag i djupaste underdånighet afgifva följande påminnelser, såsom ett tillägg till mitt förra underdåniga anförande i ämnet. Eders Kongl. Maj:ts Befallningsbafvande anför att: det är kändt, hurusom rättighet att genom kungörelser eller på hvad annat sätt som heldst sammankalla menigheter till folkmöten, för att öfverlägga om mera eller mindre allmänna ärenden, icke varit genom Jandets äldre lagar någon enskild man medgifven, äfvensom hvar man vet, att icke heller genom något häfdvunnet bruk dylika möten härilandet vunnit tillåtlighet. — Häraf inhämtas den måhända förut här i landet icke häfdvunna lagtolkning, att allt hvad som icke är enskild man medgifvet eller icke genom häfdvunnet bruk vunnet tillåtlighet, skulle vara förbjudet. Din stora massan af tänkandm har likväl icke utan skäl trott, att hvad som icke genom ut-. trycklig lag är förbjudet, är tillåtet. Att göra en handling brottslig, som efter uttrycklig lag icke är brottslig, det kallas att göra (konstruera) brott, och sådant har i allmänhet blifvit ansedt såsom ganska betänkligt. — Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes yttrande i denna del anser jag härmed vara vederlagdt. Huruvida något förbud finnes för svenska medborgare, att sammankomma och i lofliga angelägenheter rådgöra, återstår nu att tillse. Den åberopade förordningen om budkaflar af den 4 Juli 4743 hänvisar tydligen på personer, som under falsk förevänning om lagligt bemyndigande, utgifva befallningar till menigheter att sammankomma, hufvudsakligen att aftvinga gärder, och andra pålagor, m. m. Här är deremot fråga om ett frivilligt sammanrkommande. — Alltså vida åtskiljdt från det förra. Vidare åberopar Kongl. Maj:ts befallningsbafvande kungörelsen den 26 November 4846, af hvilken Eders Kongl. Maj:ts befallhingshafvande drager den slut-. sats, att den endast är tillämplig på sådane ärenden, som 4:0) utgöra en ortens samfäldt rörande angelägenhet 2:0) äro antingen ett rättegångseller ett ekonomiärende och 5:0) icke enligt författnin-garne böra annorlunda behardlas; men att 1743 års författning skulle i andra fall vera gällande. Vore det nu riktigt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda säger, att ifrågavarande ärende icke har förenämnde egenskaper, så skulle ingen annan författning återstå lämplig i detta fall än nyssnämnda 4743 års författning; men har jag deremot lyckats visa, att denne författning icke rörer frivilliga sammanträden utan sådane som af obehörige anbefslles med stränga hotelser och gärders utgörande m. m., då är ju klart, att det nu sökta sammanträdet icke är i lag förbjudet. Jag anser alla vidare förklaringar öfver dessa åberopade författningars tydning öfverflödiga, viss att Eders Kongl. Maj:t bättre inser deras ordaförstånd och andemening än jag kan utveckla. Men jag utbeder mig nåden vidare få tillägga, att skulle förordningen af år 48146 så inskränkt förstås, som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande söker bevisa, och folket icke ega rätt att inom sina kommunala kretsar diskutera de oskyldigaste frågor, utan fastmer i sin yttrande rätt nedtystas, då försvinner och upphörer den kommunala verksamheten, den fria utvecklingen, som är det konstitutionella event ASAENSEE TISKT