Aftonbladet – 24 juli 1847, sida 2

Article Image
de formellt fogade sig ef-.er konungens fordran och verkställde valen, men inlade reservation på förhand emot de valda utskottens och deputationens befogenhet, i fall des:a beträddes med åtgärder, som kunde förminska ständernas allmänna rättighe:er. Men enligt patentet innehafva utskotten och deputationen fullkomligt denna befogenhet, och det var alltså en sällsam nödbjelp som partiet tillgrep, när det skenbart ville foga sig efter konungens vilja, men i sjel!va verket ämnade sätta sig deremot; och att, då de kunde öppet och frimodigt säga: ,Vi kunna icke med godt samvete förrätta dessa.val, i stället vilja under ett slags jesuitiskt förbehåll på samma gång efterkomma denna önskan och söka förekomma dess uppfyllelse. Blott 59 deputerade stodo fast vid den ärliga förklaringen att icke väl:a, och deribland 29 rhenländare, åter med landsbygdskommunernas deputerade i spetsen, samt, i förening med dem, deputeradena från provinsens mest betydande städer: Eiberfeld, Dässeldorf, Koblenz, Bonn, Trier, Aachen o. s. v. Endast Kölns och Crefelds deputerade, h:rne von Kamphausen, Mertens och von Beckerath, drogo sig tillbaka, för att jemte 49 andra rhenländare underteckna en reservation emot de valda utskoltens och deputationens framtida åtgärder, i stället för att protestera mot sjelfva valet. Friherre von Vincke, von Delfs-Bockum och von Veli-Junkenen, jemte 6 andra vestfaler, vägrade åter att välja, och likaså deputeradena från Magdeburg och Breslau, 9 deputerade från Sachsen, samt några från Mecklenburg, Pommern och Posen. Omkring 200 ledamöter från Preussen, Schlesien, Brandenburg och Posen nedlade blott sin reservation. Men af provin erna Pommerns och Westfalens marskalkar mottogs alldeles icke någon sådan. Provinsernas furstestånd och ridderskap valde, för det mesta utan alla förbehål!; och om oppositionen hoppats att kunna få en majoritet ur sin krets i utskotten, så förfelades denna afsigt genom den inträffade söndringen; ty majoriteten bland de valde tillhör regeringspartiet, och genom sin kraftfulla konseqvens vann detta segern. Fullständig var väl denna seger icke, till: följd af de 59:s motstånd, hvartill kom den omständigheten, att alldeles intet val skedde på rhenska landtförsamlingarnes vignar, och att valen för rbenska städerna blott verkställdes af en minoritet. Styrelsen märkte nog dessa bristfälligheter, och afskedet till ständern, hvilliet hr von Bodelschwingföreläste dem, innehöll, jemte klagan öfver att församlingen icke fullgjort hvad man väntat :f henne, ett skarpt tadel mot de 59 motspänslige deputerade, samt de hotfulla orden: ,staten skall veta att sköffa vördnad för lagarna! Man försporde tillika, att konungen, på det högsta förtörnad öfver den lilla flocken af protestanter (som de 59 kallades), yttrat sin vilja att undandraga dem deras rikss! åndsrättighet, derföre att de icke uppfyllt den dem anbefallda pligt, stt han befallt anställandet af nya val, och afsältning af de embetsmän, som befurno sig ibland protestanterna. Dessa rykten föranledde provinciallandtdagarnes 8 marskalkar att vid sina afskcdsbesök nörmore förfråga sig härom hos ministern von Bodelschwing, och att, då de fingo bekröftelse derpå, enträget varna för ett sådant steg. Huruvida varningen kommer att medföra någon ändring, känner man icke ännu; men påtagligen befinner sig styrelsen i en kinkig ställning. Beröfvar kon de 39 protesterande deras rikeståndsrättigheter, så kan detta blott ske genom ett våld, ty ingenstädes finner hon ett lagligt stöd för åtgärden. Anordnar hon nya val, så kan hon veta på förhand alt samma deputerade väljas på nytt, med ökad majoritet; hon utsätter sig derigenom för ett äfventyrligt nederlag, utan att det ringaste blir sålunda afhjelpt, och utsår öfver landet ett frö till en vidtutgrenad oro, hvilken genom dessa exempel måste lörstärkas vidare medelst bärmningar. Lemnar hon åter hela saken derhin, så äro utskotten och deputationen bristfälligt valda, protesterna vinna kraften af häfd, och vägrandet em rättegrund, på hvilken det framdeles kun göra sig gällande med mera eftertryck. ÖJ (Slutet föler.

24 juli 1847, sida 2

Thumbnail