Aftonbladet – 24 juli 1847, sida 2

Fru Wäsström befinner sig ju här ibland dem, hvilkas krets hon snart kommer att tillhöra; bortlägg således all förlägenhet! Här får jag presentera en ung musikus a mycken talang, herr Heffner, teaterns informationsmästare I Jag tror, att herr Heffner skall bli nöjd med fru Wäsströms röst! tillade Louise. Heffaer hade hittills stått fördjupad i Albertinas åskådande och tänkt: sechtackars menneskje, tu plir toch man mig schnart utkappalleret. Hvilken sken Armite, hvilken Hermione skulle thet pli om någre år! Han satte sig till klaveret. Päste fru Wäsström,, sade han, kom toch man hit här! Vill frun hafe then gåtheten und sjunge man mig en liten fiselx Albertina förstod honom ej... Fru Mäller smålog .-Louise var nära att utbrista i skratt. Herr Heöeffner ber frun ha den godheten att sjunga en liten visa, så att han får höra hennes röst, tolkade fru Mäller. Söta Albertina,, hviskade Louise, var inte rädd! Fastän Heffners röst är brummande och ingen förstår, hvad han säger, så är han likväl den bästa menniska under solen. Kom, fru Wäsström! sade fru Miller och slog upp--Albertina följde henne. Na, min söte fru, sade den olålige tysken, kan hun thå ingen fise? Ar jach fött, so fill jach lefe, t. ex. Men thet kår thå icke an. Nej, sjung then lille: Fjäriln finget syns på Hagel... eller hvat som helst! Albertina började, något rädd: Öfver ängarna glad Fram jag som vestan går, Knappt på blommornas blad Rubbar jag daggens tår. Herrligt doftande grönt Plockar jag på min stig, Källan speglar mig skönt, Bjuder sin dryck åt mig. Källan i rosenlund Ej någon oro har, Ren, som mitt hjertas grund, Klar, som mitt ögonpar. Morgonstrålar och Vår Leka kring berg och dal, Hurtigt till lek jag går Bland mina syskons tal.