Aftonbladet – 23 juli 1847, sida 3

än der, ehuru den visst håller profvet hvar som helst... Haf den godheten att närmare betänka hvad jag nu sagt! Det enda jag bör tillägga är, att bådas er vän lider af att se er flit, ert arbete otillräckliga för er bergning..... och tänk, om någondera af fruntimmerna skulle sjukna, hur skulle det då gå? Om prostinnan, utmattad af nattvak och sorger, föll ifrån och lemnade Albertina, så ung, si ensam och utan något stöd ? Louise tystnade. Prostinnan sade ingenting, utan lem nade rummet. Hon tillbragte en den oroligaste natt i verlden. Är ljödo Louises och hofpredikantens ord i bennes öron, är hörde hon sin man, som med hög röst öfver dem uttalad sitt anathema. Mer och mer förstummades likväl han: stämma vid den tanken: om du skulle sjukna, skulle dö hvem skulle då vårda din sons maka, din sons barn? ..-. Samma dag infann sig hofpredikanten. Hur är det med helsan? Min fru faster ser så upp rörd ut, frågade han. . Hon, som ej begärde bättre, än att få öppna sitt bjerta berättade nu sitt samtal med Louise, och slöt med der begäran, att hofpredikanten ej måtte vredgas på någonders af dem, minst på Louise, ty, om rådet ock vore ovist, si vore dock meningen god och förestafvad af den renaste vänskap. ,Vare långt ifrån mig att vredgas öfver något! Afver om mitt heliga embete ej ålade mig de, skulle jag dock mera lyssna till meningen, än till orden... Och efter frv faster hedrar mig med sitt förtroende och begär mitt råd så vill jag, tacksam för det förra, samvetsgrant afgifva dei sednare ... I betraktande af de ömmande omständigheter mamsell Ekerman anfört, kan jag ej neka, att hon ju har rätt! Han varierade, hvad mamsell Ekerman anfört, så godt han kunde, predikade dessutom ea god fjerdedels timmas tid öfver värnlösa fruntimmers olyckliga öde, och tillade, alt hvad i vissa omständigheter kan vara en last, kan i andra blifva en dygd... och i hänseende till sedligheten vid teatern, så har mamsell Louise oändligen rätt i allt hvad hon sagti vÄn i gudligt afseende då?, frågade prostinnan. Gudligheten ligger inom oss, ej utom oss, min nådiga fru faster! återtog han. Vår Herre har ju genom sitt eget exempel bevisat, att när honom gilves intet anseende tili personen. Ilan undfick publikaner och syndare. Icke någon vid teatern fördömd för sitt yrke eller stånd... Herre har så väl lidit för dem, som der vistas, som andra! Med ett ord, tillämnninsen orda fir oalf