Aftonbladet – 23 juli 1847, sida 3

såg, att brittiska skeppsredare icke hade att beklaga sig öfver något, helst sedan de hinder, som varit för fartygens provianterande, blifvit upphäfda. Skeppsbyggeriet hade i England stora fördelar. Större delen af trävirket fås i landet och är befriadt från all afgift. Koppar och jern är i England billigare än annorstädes. Arbetslönen är föga eller intet dyrare i England, än på fasta landet. Han meddelade en förteckning på Förenta Staternas rederiers betydenhet. År 4820 utgjorde drägtigheten af deras fartyg 618,000 tons; år 4844, 1,680,000; 1845, 1,995,000 tons. De främmande flaggornas deltagande i amerikanska handeln förökade sig hvarje år. 4841 hade det utgjort 40 proent, 41844, 51 procent. I denna den främmarde skeppsfarten för amerikansk räkning deltog England med 553, ända till 80 proc. På hr Douglas tillfrågan, om man trodde att navigations-lagarne borde upphäfvas, svarade hr Porter, att han trodde det böra ske omedelbarligen och fullständigt. — Han ansåg, att det i alla afseenden vore fördelaktigast, att köpa der man finge varan billigast, och så äfven med fartyg, samt att England icke skulle hafva ringaste skada deraf, att det lät bygga fartyg, äfven utom landet. Om skeppsbyggarne i England derigenom blefve utan bröd, så vore det deras sak, att söka sin bergning i andra förvärfsgrenar. Utlänningen gjorde ingen present af sina fartyg, England fick gifva honom sina produkter i utbyte. Om navigations-lagarne genast i dag afskaffades, skulle i hans tanke detta alldeles icke skada national-industrien. Säkert skulle äfven derefter lika mängd skeppstimmermän, som förut, der finna sysselsättning och bröd.