Aftonbladet – 23 juli 1847, sida 3

Albertina! ropade prostinnans Hon kom in. Du hörde, hvad Louise i går sade mig cm teatern? Ja2, min mor., Säg mig uppriktigt, har hon aldrig förut talat derom med digz?n Jo, det har hon, och då uppgifvit samma skäl till, att jag borde inträda der, som hon uppgaf för er, min mor; men jag svarade, alt jag, utan ert tillstånd, ingen ting kunde besluta.n Vet du, jag har ingen ro haft, förrän jag fick tala vid och rådfråga vår kusin, både som slägting och Herrans tjenare, och han säger, att det inte är någon synd att gifva sig till teatern; och efter så är, så ger jag mitt tillstånd... Du arbetar ju alldeles ibjel dig, och vi kunna ändå med möda uppehålla oss. Så gå då hellre in der; du har dertill mitt lof och min välsignelse!... Jag har så mycket förtroende till din heder, din oskrymtade kärlek till din make, att jag, hans mor, utan fruktan råder dig till detta steg. Din kusin säger, att teatern numera blifvit en skola för sederna ... jag känner det inte, men jag tror honom... Efter så är, så visa alltid, då du agerar, huru behaglig, om ock svår, dygdens utöfning är... Om du det gör, så kan du, fastän du går in vid teatern, säga, att det sker Gudi till äral . Hofpredikanten hade nu ändtligen så mycket förstånd, att han teg och ej till gummans innerliga ord fogade sitt förfrusna snömos. Albertina kastade sig i hennes armar, kysste hennes händer och lofvade, att aldrig för sin moderliga vän dölja enenda tenke, och att i allt låta leda sig af hennes erfarenhet. Men, min mor, när Louise talade med mig härom, svarade jag, att jag gerna skulle, med min mors tillåtelse, gå in på alt bli ett slags elev, såsom hon kallade det, men att ingen kunde förmå mig att ta engagement eller underskrifva något kontrakt före min mans återkomst. Hon hoppades, att man skulle samtycka d:rtill. Nu blef prostinnan fullkomligt lugnad och nöjd, och man kom öfverens om, att Albertina följande dagen skulle tillkännagifva sitt beslut för Louise. När hofpredikanten lemnat dem, var hin så gld, att han höll på att springa omkull folk. Vivat! ropade det i hans hjerta... Pastoratet är mil... och, hvad det skulle bafva kostat i inköp får jag nu vända till min bosätining. — (Forts.) i CART sov TORPET