Aftonbladet – 21 juli 1847, sida 2

vände blott sin förbindelse till henne och att hon ej ägde någon rättighet att döma henne. Jo, det här är mig likt! utbrast Louise. Jag. kom hit i afsigt att tala om dig, men har endast talat om mig sjelf. Hör du! Jag har ett ganska godt förslag att göra dig, men frukta bara inte, att min plan kan ha minsta likhet med min mosters för mig, utan tvärtom. Jag vill föreslå dig något, som på en gång kan förenas med din dygd, göra dig oberoende och sätta dig i säkerhet för alla bofvars och narrars försök, dem de nu tro sig kunna våga mot en så vacker, så ung och värnlös qvinna, som du är. yMin svärmor bör väl kunna lemna mig skydd ... ,Tala inte om henne i det fallet, kära du! Hon skulle knappt kunna skydda dig, om hon vore rik... Utan förmögenhet väcker hon blott dessa herrars löje, vore hon än så vördnadsvärd, som sjelfva Elisabeth, Johannes Döparens moder. Och tro aldrig, Albertina, att Adelheim stadnar vid detta försök, om du ej sätter dig i en position, der du är oåtkomlig. Och det vore...? Att gå in vid teatern. Albertina vardt blek som ett lik: hon erinrade sig sin svärfars ord, men af undseende för sin väns syster, ville hon dock ej såra Louise med yppandet af sina tankar. Jag läser dina tankar i dina ögon, såsom de låge framför mig i en öppen bok, sade Louise. O, att du så väl kunde läsa mina! Du skulle då få se, att mitt råd kommer af den uppriktigaste vänskap, att, fastän Jag sjelf gjart ett: afsteg från dygden, jag likväl förstår att värdera den bos andra, och att jag, långt ifrån att genom mitt råd vilja inleda dig på lastens stig, föreslå dig det enda medel, jag känner, som kan bevara dig derifrån. Du. har för mycket förstånd att, likt de enfaldiga i landet, anse teaterpersonalen ovilkorligt hemfallen åt Beelzebub. Du kan väl invända, att hvart enda fruntimmer vid teatern har sin äl