Aftonbladet – 19 juli 1847, sida 2

Nå! derpå roar det honom att exponera sig sjelf, för att hjelpa en bonde. Hade det icke varit mycket förnuftigare att låta rättvisan eller. orättvisan ha sin gång och sedermera hjelpa bonden, i stället för att våga hela sin förmögenhet på kuppen. Kommer så hit, blir på allt vis tagen under armarna, och... här bestjäl han kompanikassan för Adelbeim på 3,000 daler. Jag förstår inte hvar karlen gjort af denna summa, om han ej tagit den för att rymma. Du skall få se, Louise, att han aldrig kommer tillbaka ! Hvad säger baron? Och Albertina, som älskar honom så högt! När skall skeppet, som han gått ut med, återkomma.n Nästa år Till dess är ingen vighet. Hör, Lovisa, oroa ej den stackars hustrun med mina misstankar. Har jag bedragit mig, så vore det synd att plåga henne med en onödig sorg, och äro mina misstankar grundade, så erfar hon sitt öde tids nog., : Sedan baronen aflägsnat sig, beslöt Louise att göra Albertina ett besök, för att underrätta henne och hennes svärmor om den minskning i balansen, som baronen nyss omtalt. Albertina bodde i jordvåningen. När Louise inkommit i förstugan till hennes rum och just ämnade lägga handen på låset, hörde hon talas i rummet och igenkände till sin förvåning grefve Adelheims röst. Hon hörde honom tydligt säga: refusera inte, fru prostinna, att emottaga denna bagatell! Skulle ock er son, hvilket jag sagt er att jag ej tror, vara brottslig, som man vill att han skall vara, så förtjenar hans vördnadsvärda mor så mycket mera deltagande. Ni har mistat så mycket på hans balans, att jag besvär er, emottag detta, icke som en ersättning, utan såsom ett bevis på min aktning för ert oskyldiga lidande! Och nu, farvälls Louise hörde ej mer. Som hon ej ville bli sedd af Adelheim, sprang hon uppför trappan, som ledde till öfra våningen. Hon hörde dörren öppnas och Adelheim gå, men dröjde några ögonblick, innan hon inträdde till prostnnan. Gumman emottog henne med glädjestrålande blickar. Sedan Louise satt sig, frågade hon okonstladt: