Aftonbladet – 17 juli 1847, sida 3

emedan han under sin yrsel tyckte det böra så gån Då hustrun urätit all vällingen och skulle rengöra burken, varseblef hon liksom hvita gnistor å botten I allmänhet är arseniken ett bland vår allmoge temligen kändt förgift. Hustrun misstänkte genast, at hvad hon såg var arsenik och utropade med för skräckelse: Gud tröste dig, om du har förgifvi mig! Hvad har du lagt i vällingen ? Genast tyckte hon, det hon kände sig af giftet angripen. Manner svarade: Har du fått pågot i dig, så drick urin, så får du kräka upp det. sin förskräckelse skyndade hustrun till en granngård och drack der spenvarm mjölk, hvaraf hon fick kräkas. Matt, mer ändock kännande sig något bättre, återvände hon hem. Antingen hade nu Modig förut uppgjort at! ban skulle lossa jemväl hafva fått förgift, eller också tillgrep han först nu denna utväg, förmodligen för att från sig leda misstankarne för brottet, eller för att undgå de tillstädeskommandes förebråelser. Han började kasta och vrida sig i sängen, styrde ut sig med fradga kring munnen, vände ut och in på ögonen och hade andra dylika konster för sig. När Lena återkom hem, flög hon sin man om halsen och yttrade: Modig lilla, hur är det med dig? Nu ir jag bran. Utan att uppskakas vid dessa ord, fortför Modig att spela sin komedi; drack mjölk liksom Lena, men kom naturligtvis deraf ej i kräkning; hvarföre honom gåfvos ända till 3:ne kräkpulver, hvilket till slut medförde åsyftad verkan. Imedlerid bände det Modig, liksom mången annan aktör, att han genom öfverdriften uti sitt spel icke spelte naturligt. En af de tillstädeskomne grannarne sade honom rent ut, alt de symptomer, han visade, icke sJogo in med dem, som brukade vara vanliga efter irsenik-förgiftning, enligt hvad en läkarebok, hvilcen samme granne medfört, innehöll. Då Modig hörde detta och kanske äfven emedan han tyckte ig hafva fått nog af tre kräkpulver, upphörde han utt spela sjuk, utan låg stilla och beskedligt i sin säng. Man ansåg sig då skyldig att häkta honom. Utan att besväras af några märkbara plågor, åtlydJe han befallningen att uppstiga. Utan att taga ifsked af hustrun, ville han följa vederbörande till häktet. En af de närvarande förebrådde honom Jenna förfärliga likgiltighet och uppmanade Modig tt bedja den arma makan om tillgift för brottet. .ena fattade Modigs hand, kramade den hårdt och ittrade mildt och vänligt. att hon icke var ond varken på honom eller någon annan. Lena afled nom ett par dagar. Ransakningen i målet hölls vid Allbo häradsrätt, om, liksom Götha bofrätt, dömt Modig att genom valshuggning mista sitt lif.