Aftonbladet – 17 juli 1847, sida 3

Hon ber, att jag skall antaga en fru Wäsström, som hon mycket intresserar sig för, till sömmerska. Hon är förmodligen hustru till den der kammarskrifvarcn, jag såg hos dig.n Charlotte liste xidare. Ja, det är bon. Det är obegripligt, med hvilten värma vår nådiga tant omtalar henne. Jag förstår inte, inföll Adelheim med en ton, som tycktes röja förtrytelse; men så är det med de här gamla damerna, de rekommendera och rekommendera ... Hvad menar du, bästa Antoine? Att hennes rekommendationer ofta äro mal å Propos. Det var hon, som rekommenderade herr Wäsström sjelf; och hvilka ledsamheter har jag icke haft för denna bienfaisance. Utom hans ordinarie tjenst skaffade jag honom, för bättre utkomst skull, en extraordinarie vid mitt kompani, i full förtröstan på hens soi-disant ärlighet... och hvad händer? Karlen så godt som rymmer efter en, på den korta tiden iråkad balans på flera hundra riksdaler. I förgårs skedde utmätning i hans bo, men det förslog inte. Hans mor måste med sin förmögenhet fylla bristen. O, min Gud! hvad de måtte vara fattiga och olyckliga ! De äro i yttersta mistre. Tillåter du, att jag får uppfylla grefvinnans begäran ? Min älskade Charlotte! Vare långt ifrån mig att hindra dig ifrån att följa ditt goda hjertas ingifvelser! Tack, min älskade Antoinel . Men likväl måste jag göra några små påminnelser. Om du vill gifva henne arbete, så låt henne sitta här och arbeta i din kammoarjungfrus eller ammans rum; tag alldeles le emot henne såsom ditt kap, allraminst såsom din jemnlike; sådant der folk förstår icke att värdera det; håll henne således på distans, och tag din värdighet noga i akt! Kom ibåg att traitera henne så, som hvarken du eller jag kände det folket, — Men du skulle ju ta en promenad på morgonen, min Charlotte?, Ja, vagnen väntar., Grefven kysste henne på pannan... ett par glädjetårer trängde sig fram undan hennes ögonlock. Hon återgick till sina rum, talade någrå ord vid Minette, och begafl sig ut på promenaden.