Aftonbladet – 17 juli 1847, sida 3

BLANDADE ÄMNE — Lovis PHILIPP OCH GIRONDISTERNA. Uti 4:de delen, sid. 74, af nämnde arbete läses följande: Redan samma afton Dumouriez ankom till Paris, lade han i Dantons armar, ehuru blodet ifrån d. 9 September ännu klibbade vid dem... Vid samma tillfälle befann sig hertigen af Chartres, fransmännens nuvarande konung, på en-audiens hos då varande srigsministern Servan. Servan låg sjuk och hörde cke med uppmärksamhet på prinsen. Danton var illstädes; det syntes som hade han här mer att bealla, än sjelfva krigsministern. Han tog bertigen af Chartres afsides och hviskade till honom: hvad har ni här att skaffa hos detta fantom afen minister, en menniska, som hvarken kan skada eller gagna er? Besök mig i morgon, jag vill höra er och ställa ;dra angelägenheter i ordning, jag! Då hertigen följande dagen åter inställde sig i ministeren, motog bonom Danton med ett slags faderlig häftighet: Hvad måste jag höra om er, unge man? Man säger mm er att ni håller tal, som likna missnöje tika tarkt som det ena ägget det andra. Ni tadlar re:eringens stora åtgärder, ni jemrar er verkligen senimentalt öfver de fallna offren och ni förkannar bödlarne. Tag er i akt, unge man, patriotismen tål ingen ljumhet och ni har ännu dertill bekof af öfverseende för ett stort namn. Prinsen fortfor imedertid, med en fasthet, som man icke kunde tilltro hans ålder, att påstå att armten med rysning motar underrättelser om allt blod, som icke utgjöts på lagtfältet och att isynnerhet September-morden tyckes den vanära friheten. Niär för ung, sade Danon, med en röst och fasthet, utmärkande en man, vilken var prinsen öfverlägsen; ni är för ung att löma öfver de sista tilldragelserna. För att begripa lem, måste ni stå på min plats. Fäderneslandet var hotadt och ingen försvarare reste sig derför; ienderna ryckte fram, de ville öfversvämma oss; då gällde det att ställa en ström af blod emellan dem och oss. Och för framtiden tiger ni. Återvänd till irmåen, slåss tappert, men blottställ icke onödigtvis rt lif. Ni har ännu många år för er: Fravkrike Iskar icke republiken; det eger alla en monearkis vanor, svagheter och behof: efter våra stormar skail let återföras till henne antingen genom sina fel eler nödvändigheten — och då skall ni blifva konung! Farväl, unge man, glöm icke Dantons profetia. — Två HJELTINNOR. Gözetta de Zsaran, en lidning, som utgifves i Zara, en betydlig handelsstad på illyriska kusten, berättar ifrån Dobrota följande: Natten. mellan den 44 och 42 Maj öfverföll ett band Montenegriner, omkring sextio man, ett ensamt stånde hus, som beboddes af en kofferdikapten, vid amn Tommaso Dabcevich med hustru och sväger ka. Bofvarne hale förmodligen för afsigt att utplundra huset och mörda invånarne; men detta stranlade dock emot kaptenens och de begge fruntimens mod och beslutsamhet. Ifrån de med galler örsedda fönstren underhöllo de begge qvinnorna en tark eld emot röfrarne, hvaraf flere dödades, under let kaptenen försvarade dörren och genom ett på lensamma anbragt hål dels, med pistolskott, dels ned en handschar hedlade flere. Röfrarne förloade till slut modet och retirerade så, att de slutlien till hjelp anryckta gränstrupperna endast funno ik utanför huset. SENTENSER TEESE NANTES EET