Aftonbladet – 17 juli 1847, sida 3

För några veckor sedan tilldrog sig härstädes, at en ung man, bosatt på landet, utan föregående illa mående hastigt insjuknade uti blodkräkningar, oci som symptomerne syntes vara hotande för den-in sjuknades lif, afsändes genast bud till den 4:7, mi derifrån belägna staden, för att afhemta läkare men som den sjuke var militär, ansåg han öfver ensstämmande med sin skyldighet att i första rum met vända sig till läkaren på den korps, vid hvil ken han sjelf som officer tjenstgjorde. Budet fici således befallning att uppsöka regementsläkaren, mer återkom snart med det svar, att herr doktorn e kunde komma, emedan han ce!s ansåg det min dre angenämt att denna tid på dygnet (det va nemligen om natten) färdas på landsvägarne, del: ock, emedan hans tjenst som stadsläkare hindrade honom att lemna staden. Förtviflad öfver dett: svar, afsände den sjukes maka ånyo ett bud, för at hos någon af de öfrige i staden bosatta praktise. rande läkare söka den hjelp, som patientens all mer och mer förvärrade tillstånd fordrade; mer som desse alla förut voro i tjensteväg upptagne fanns ingen annan resurs, än att åter vända sig til den förstnämnde, för att i mensklighetens ramr bönfalla hos honom om att skynda till en lidande medmenniskas hjelp; men förgäfves, den bjertlöse afvisade äfven denna gång budet, med samma hårda, liknöjda svar, och följden häraf blef, att vid morgonsolens uppgång stodo fader, moder, maka och barn sörjande omkring den, af brist på tidig läkarehjelp, döde, käre anförvandten. Om man nu härill lägger, att man med visshet vet, det hr dok.orn den ifrågavarande natten icke varit påkallad af någon inom staden boende patient; (och att dessutom stadsläkaretjensten, såsom hörande till hr doktorns binäringar, alltid måste sättas i andra rummet), utan att det endast och allenast var tröttheen efter ett spelparii, som hindrade honom från att besöka den sjuke, kan man med skäl ömka och beklaga, att i våra upplysta tider, då man ibland len egentliga massan af svenska folket finner en sålan benägenhet till hjelpsamhet mot nästan, man ibland individerne af en korps, der menniskans ädare känslor så ofta måste tagas i anspråk, skall inna en sådan som denne, måtte han. då han ej ör sitt handlingssätt inför allmän domstol kan tillalas och af lagen till straff dömas, åtminstone på letta sätt utmärkas hos hvarje rätt tänkande. Kamrat till den döde. Red. har trott sig ej böra förvägra plats för lenna artikel, då insändaren, som är i statens jenst, lemnat sitt namn åt redaktionen till vorgen för berättelsens sannfördighet. ITA