Aftonbladet – 17 juli 1847, sida 3

det för en sådan menniska att bära tyger, som den förnämsta grefvinna? MHvad skall då baron Sparres hustru ha en gång? Det är ju otäckt att se... Men det är sannt, oss har hon bevisat en välgerning, och jag hyser den största medömkan med hennes förblindelse... Och du, en ärlig mans hustru, skall sy linnen åt en... Herren bevare mitt förstånd och lägge mig ej större börda på, än jag förmår att bära! Min söta mor,, svarade Albertina; ,vill söta mor, att jag skall gå tillbaka med lirftet och säga, att det är för svårt för mig att sy? Gumman betänkte sig ett ögonblick. Hon insåg, att den som hade något att sälja eller behöfde arbeta för pengar, ej kan göras ansvarig för derss handlingar, som köpa varorna eller betala arbetet. Utomdess fann hon det vara otacksamt att stöta från sig en person, som så o2gennyttigt bistått, dem. Nej, min dotter, svarade hon, jag förhastade mig. Inte är jag satt till domare öfver henne. Gud låte hvar och en kunna sopa rent för sin egen dörr!... Den enas synder äro så, den andras så beskaffade., : SJETTE KAPITLET. På förmiddagen tvenne dagar efter nyssnämnda tilldragelse hade grefvinnan Adelheim befallt fram sin vagn och ämnade just begifva sig ned, för att sätta sig uti, då kammartjenaren inträdde och bad fru grefvinnan bevilja herr grefven några minuters samtal Detta så ovintade budskap öfverraskade Charlotte så häftigt, att hon bleknade och först efter några ögonblick svarade, att bon skulle infinna sig. Då hon inkom till sin man, trädde han emot henne med ett bref i handen. Här är ett bref från min tänt på Rådmansö; det låg inne i ett till mig, och som jag ej hade tid att gå till dig, och gerna ville råka dig, såtar du väl ej illa upp, att jag bad dig komma hit. Grefvens röst ver ovanligt mild, nästan öm. Han framsatte en stol och bad benne sitta, Förtjust öfver hans artighet, bröt Charlotte brefvet vid det bästa lynne i verlden. Hvad skrifver tant?,