Aftonbladet – 17 juli 1847, sida 2

MM Och, sade Albertina, det bästa bevis på, att Gud ej öfvergifver oss, var väl ankomsten af denna engel, som så ädelmodigt bistod oss i olyckans första ögonblick ! Prostinnan böjde hufvudet, till tecken af bifall, hon sammanknäppte händerna, men förmådde ej att svara. Må ingen förtänka den hederliga gumman, att känslor af den mest stridiza beskaffenhet hvälfde sig i hennes bröst! För att fatta dem, måste man tänka sig ett fruntimmer, födt i medlet af förra århundradet och i en aflägsen landsort, der oloflig förbindelse mellan en man och en qvinna ansågs för någonting rent af omöjligt, tänka sig detta fruntimmer sedermera gift med en prest af den mest stränga sedlighet och gudsfruktan, och slutligen på sina äldre dagar nödsakadt att af en så djupt sjunken varelse, som Louise, emoltaga almosor. Den lättsinnigas bjertinnerligagodhet mildrade visserligen, till någon del, prostinnans lidande; men för att ej disna under tyngden af dess återstod, erfordrades den ödmjukhet, sam endast sann kristendom kan skänka. Klockan var redan fyra på eftermiddagen, då åter ett slag på dörren väckte Albertina ut den domning,hvari hon sjunkit vid åsynen af sitt barn, som låg och sof på bara golfvet, med endast en matta under sig, och i stället för sitt lilla täcke var öfverhöljdt med en kappa, tillhörig farmor. J Hon spratt upp, men saknade styrka att öppna dörren; hennes svärmor måste göra det. Den goda gummans glada rop af öfverraskning återgaf hemne först rörelseförmågan; hon skyndade fram, och hvad möter henne nu? Samma personer, som om morgonen beröfvat henne allt, återbära nu största och bästa delen deraf. Med djup rörelse kastade sig de båda fruntimren i hvarandras armar, och en god stund förgick, innan Albertina fann sig i stånd att ställa sina återfångna saker i ordning. Hon nästan skrek till af glädje, då vaggan åter inbars. Omeider frågade hon: . : vÄr det inte ett ungt vackert fruntimmer, hvars ädelImod vi ha att tacka för återfåendet af dessa saker?) j. Slottskanslibetjenten såg förvånad ut. Nå, efter frun vet, hur det hänger tillsammans, kan jig väl vidgå, att så är, fastän mamsell förbjöd mig det.