Aftonbladet – 16 juli 1847, sida 3

af diamanter, och steg upp, för att försöka den framfö spegeln, då hon Blef varse, att en mängd diverse husgeric bars ut ur det gent emot liggande huset. Gud! hvad är på färde! utbrast hon. Hennes fönster var så beläget, att hon kunde se in Albertinas rum. : : Vid hennes utrop sprang Louise Ekerman äfven til fönstret, och de båda systrarne skådade nu, ej en teater scen, utan en verklig scen af tårar och förtviflan. Sofi ringde, men ingen visade sig. De hade således goc tid att öfverlemna sig åt denna sorgliga anblick. Omside: märkte Sofi sin piga bland de öfriga åskådarne i porten och vinkade. Lisette!, frågade hon, sedan denna ändteligen kommit upp, hvad betyder det der spektaklet hos det goda folket, som le!vat så stilla och beskedligt?) Ack, mamsell, det är en för ynklig histora!, Och nu berättade tjensteflickan både hvad kon visste och icke visste. Juste ciel! De karlarne! utbrast Louise. De anklaga oss för trolöshet... men om det ej är perfidie och felonie att öfverge en såvacker hustru, så vete väl Gud; hvad som så kan kallas. Nej, detta trolösa slägte är ingen trobet värdt soc) Och nu trallade -hon ett par kupletter, som på sin tid ungefärligen kunde svara mot dessa i vår: Frihet vill jag låfva Som den bästa gåfva, m. m. Men egde Louise i fjolleri och obetänksamhet få sina likar, så voro äfven de få, hvilka liknade henne i godt och medlidsamt hjerta. Hon stannade ej vid exklamationer och kupletter, utan, efter att en stund hafva blickat in genom fönstret i denna sorgens boning, kastade. hon på sig sin . salopp och florshufva, och skyndade öfver till Albertina, som många gånger vid besök hos systern ådragit sig hennes uppmärksamhet, Förlåt en obekant, började Louise, efter en vårdslös, men behagfull helsning, att bon i ett ögonblick, som detta, opåkallad intränger sig hos er; men jag har genom min systers fönster kommit att få se, hvad som här nyss passerat, och jag har ej kunnat göra det utan största deltagande. Ingen olycka är objelplig, följaktligen icke heller er. Är det sont, att er man genom en iråkad. balans förorsakat denna händelse?, Nej,, utropade Albertina under tusende tårar; det är osanning... vi äro offer för det nedrigaste bedrägeril En moders omdöme,, inföll prostinnan; skan måhända anses mindre trovärdigt, men jag känner min söns rätt