Aftonbladet – 16 juli 1847, sida 3

natur, vid hvilken man icke tröttnar, med hvilken man kan umgås i stället för blott i förbisående beundra. Stig upp en sommarmorgon, lå solen ligger öfver den danska kusten, i dessa rädgårdar, dristigt hänkastade här och der ide ryckfullt skurna branter, under hvilkas skugga Helsingborg är anlagdt, stig upp och skåda ut öfver Sundet! öfver detta haf, som här är en lod! utåt Kronoborgs gråa borg med sina stolta piror! den danska stranden med sinå af morsonrodnaden belysta skogar, mellan hvilka lustlott, byar, kyrkor öfverallt stiga fram! hundraals seglare öfver valtenytan!... Ni svarar mig anske något om Dardanellerna, evigt och alltid Dardanellerna! Jag ger Dardanellerna en god dag. Lefve i stället Öresund! Så långt med ögat du skönja kan, en svärm af segel, en skog af master, smärta jollar med ystra hopp, och bukiga skepp med tunga laster! Se lotsbåten der med sin röda lapp, se der en blixt från den mörka fregatten, se der en ångbåt och åter en, : och fiskarflottiljen från Kattegats vatten!... Vid Helsingör är en präktig hamn, der svaja vimplar från alla länder; kaptenerna grogga på Briggs hötel, men Toldkamret skrifver med hundra händer. Vid Helsingborg är thesslikes en hamn, der ligga ett par beskedliga jakter; på stranden vandra med sabel på arm två tappra husarer som barska vakter. Kronborg och kärnan de voro en gång som knytta näfvyar emot hvarannan; de syskonstäder vid Sundets pass lefde i groll, med harm på pannan. De visste ej sjelfva rätt hvarför, men rynkade likväl ögonbrynen; det var monarkernas politik, . som hade förvändt dem hjertat och synen. Det är ej mera. De vaknade folk hvarann räckt handen till försoning, och gammal frändskap har åter byggt på ömse stränder en fridens boning. De trenne grannar på gästbesök fram och tillbaka med ångan vandra, man bjuder hvad huset bäst förmår, hvad den ena ej har, det har den andra. I Helsingör får man ypperligt vin, och dess kommenskringler) för non-plus gälla; Helsingborg har en dråplig punsch, och dess vatten är rent som Mimers källa. Kring Helsingör har man villor och slott och lunder af bok på a!la kanter, men sina lusthus har Helsingborg bland gröna terasser på bergets branter. Vid Ramlösa har man en vacker skog, förträflig för mången suckand2? Werther, och sedan det lilla grönklädda bord, der dukater rulla som gula ärter. Men Hälsan är romaneskast likväl, en skuggrik ort och lagom fuktig; der ville. jag lefva, der ville jag dö, var jag som Btr öm och gudfruktig! För öfrigt skall jag icke här uppehålla mig 1 sådana saker rörande Helsingborg, som entligen tillhöra de mycket lärdes gebiet, såm till exempel att det gamla fästningstornet irnan anses hafva blifvit anl?gdt af den Itfrejdade konung Fjolner, en monark, -hviln, som man vet, lefde omkring samma tid, m den icke mindre berömde kung Orre, elatt staden redan omtalas såsom ganska mäkoch säte för en sqvadron af Kronprinsens sarer, af Adamus Bremensis i det elfte sekDeremot kan jag icke neka mig nöjet att ed ett ord sirskildt omnämna det splitter nya efliga palats, som håller på att resa sina välsa stenmassor vid sidan af staden, och som ;d sina kanongluggar under takåsen intager verkligen fruktansvärd hållningsnedt öfver Kronborgs slott. Likaledes vill jag angåde Ramlösa göra den anmärkning, att den e egaren af den egentliga brunnsterrängen, Y han än icke ännu gjort af detta vackra le allt hvad som deraf verkligen kan göras, ninstone synes vilja på ett aktningsväsdt sätt lla det redan anlagda vid makt och göra det et trefligt omkring sig. Jag har efter några ; förlopp återfunnit Ramlösa långt byggligare hb mera städadt; der äro till och med planadda några nva blameterctånd dat ctara värde Mn mås het